- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
182

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sängs i flera dar, ty så snart hon rörde på sig skrek
råttan av ilska. Hon ville vara i fred förstås och
gumman ville inte störa henne utan fick gå upp för några
ögonblick, bara då råttan behagade lämna ungarna för
att gå ner på golvet för att äta. Du kan tänka dig,
vilket liv och skrik och slagsmål där var i rummet, ty
råttor är inte Guds bästa barn mot varandra. Nå,
gumman blev allt svagare i skallen och halvblind till på
köpet. Slutligen kunde hon inte gå upp mera utan
måste matas och skötas om som ett barn och kunde
knappast skilja på ljus och mörker. Men tror du inte
att hon frågade pigan en dag: Va ä dä för mode på
hattar i år? Ty hon hade varit mycket fin i sin krafts
dagar och ståtat i sidenklänningar, för hon var rik
eller hade varit och fick om somrarna besök av fina
släktingar som ville ställa sig in hos henne för att
komma åt hennes pengar. Hur de kunde bo hos henne
är omöjligt att begripa, men vad gör inte vissa för
pengar! De kelade med hennes råttor och stod i, ty
hade de förolämpat dem på minsta sätt, hade de blivit
portförbjudna. Ja, och så dog gumman och inte ett
öre fanns kvar att ärva. Nå, fastigheten och råttorna
voro väl värda något, men rengöringen efter henne
gick nog till minst lika mycket som huset var värt.
Ja, det var den käringen! Minns du gumman Sjöholm,
som var så fin att hon hade visitkort. Det var den
största satkäringen i hela skeppslaget, gudfruktig och
snål och lögnaktig. Karlen var en beskedlig stackare
hemma, men bra långlots och modig som en man ska
va, när han var på sjön. Vi brukade köpa vår mjölk
av henne och en gång, när jag var hemma från sjön,
sade min gumma, att hon trodde att fru Sjöholm mätte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free