Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och derpå uttalar han i dessa underbart sköna
elegiska toner det suckande hjertats varma längtan efter den
lugna fristaden undan verldens ondska och lyckokastningar:
”Ack, längtansvärda och bortskymda skjul,
Under de susande grenar,
Der tid och döden en skönhet och ful
Till ett stoft förenar!
Till dig aldrig afund sökt någon stig:
Lyckan, eljest uti flygten så vig,
Aldrig kring grifterna ilar.
Ovän der, väpnad, - hvad synes väl dig? —
Bryter fromt sina pilar.”
Der döden gjort alla lika, har ej afunden mer någon plats;
lyckan, den vankelmodiga, förirrar sig aldrig dit, der
ingen kan glädja sig, när hon kommer, eller sörja, när hon
far; fiendskapen nedlägger vapen. Den vackra bilden af
ovännen, som vid grafven fromf bryter sina pilar, vinner
i styrka af frågan: ”Hvad synes väl dig?” och aflägger ett
skönt vittnesbörd om skaldens ädla hjerta, om den än,
som erfarenheten visat, är mera vacker än sann.
Sedan följer beskrifningen på begrafningståget, som,
vid porten emottaget af den enligt bruket med
buxboms-bukett prydde (”löfvad”) kantorn, under klockornas
sorgliga klang vandrar upp till templet
”Mellan rosors gulnade blad,
Multnade plankor och bårar:
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar.”
Hvilken kraft och åskådlighet i hela denna teckning och
hvilken djup och sann känsla! Mari ser icke här som vid
Bomans begrafning en full klockare eller fulla
begraf-ningsgäster; intet sorl och skrål höres. En högtidlig
andakt, stämmande med hela tonen i denna kyrkogårdsidyll,
hvilar^ öfver det hela.
Men Bellman var för mycket humorist, för att han
skulle låta sin poetiska representant, Fredman, stanna vid
blott den ena sidan af saken. Vemodet kan icke så
uteslutande bemäktiga sig honom, att han icke äfven skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
