Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åmots herrgård - Katrinebergs bruk - Linghed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergskollegium om inrättandet af en masugn
vid Hällesjön (eller Hedsjön) och en
hammare vid Åmot. Inspektoren Röök
å Oslättfors protesterade den 4
augusti 1709 häremot, emedan det skulle
blifva till förfång för Oslättfors bruk,
men biskopinnan Bröms erhöll den 6
maj 1710 bergskollegii previlegium
på inrättande af en masugn och
hammare vid Åmot. Samma kollegium
lemnade den 26 juni 1797 previlegium
på, att der finge inrättas ett
skär- och valsverk tillika med 2:ne
knipp- och 2:ne spikhammare.
Masugnsdriften och smidet äro
sedan några år nedlagda; man
begagnar smedjan endast till husbehof.
I närheten af herrgården ligger
kapellet, som är uppfördt på
1790-talet af dåvarande egaren till
Ockelboverken, grefve Mårten Bunge. Det
rymmer omkring 400 personer.
Bygnaden är ej anmärkningsvärd, men
har både en liten god orgel och en
värmeugn. Den lilla altartaflan var
just ej något mästerverk: ett par
qvinnor, sysslande med Kristi döda
kropp samt ett gråtande litet barn
eller engel. Artisten hade dock låtit
krigsknektarne sticka Kristus i den
högra i stället för i den venstra
sidan. Kapellet invigdes den 16
augusti 1798 af kontraktsprosten
Witting.
Första kapellpredikanten var
Anders Wahlberg, född i Valbo 1761,
som tillträdde tjensten 1794 och afled
1813, då innehafvande samma
befattning. Sedan dess hafva följande varit
kapellpredikanter:
Mathias Hallgren 1813—1821,
Olof Wallstersson 1821—1834,
Per Kempe 1834—1858,
Z. J. Lundeberg 1858—1866,
E. J. Ekman 1866—1869,
A. W. Qvarnström 1869—1871,
N. J. Thunblad 1871—1877,
J. G. Ekelöf 1877—1885,
A. A. Wennlund 1885—1886 och
J. Wallmon sedan 1886.
“Här kommer jag nog att, liksom
den förste innehafvaren, stanna till
min död“, sade oss den sistnämde
grålockige hedersmannen.
Så när hade vi glömt klockstapeln,
den hederlige kuren deruppe på
backen. Nå ja, den företedde intet
märkvärdigt annat än, att den gamla
“kyrkstocken“ var inlagd som planka i dess
golf. Ändå en varnare från
fordomtima.
Det hade varit vår afsigt att från
Åmot göra en afstickare till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
