Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jungfrun gångar i gröna lund
Upp under den gröna lind;”
der sätter hon sig att hvila och der finner henne riddaren.
”Stolts Margaretha axlar sammetet blå,”
och går under grönaste lind för att möta herr Heimer.
Ulfva lilla, dvärgens dotter, sätter sig allt under
grönskande lind, för att invänta riddar Tynne, som hon med
runeslag tänker bedåra till kärlek. I visan ”Florens och
Margaretha” mötas de älskande under den gröna linden.
Ja sjelfva visan om den botfärdiga synderskan
Magdalena, som straffas och förlåtes af Jesus, all kärleks
full-het, har till omqväde: ”Allt under linden gröna.”
Det är då icke underligt om linden äfven tänkes
som deltagande i de älskandes sorger. Visan, som
förtäljer huru jungfrun på vägen till sin älskare blef
söndersliten af en ulf, har till omqväde:
”Linden darrar uti lunden.”
Och då konungen dödat sin dotter i första harmen
öfver hennes olofliga kärleksförbindelse, heter det:
”Den lilla gröna linden hon sörjer.”
Till linden söker sig gerna den öfvergiftia tärnan, och
jungfrun, som blifvit af riddaren så skändligt
bedragen, önskar sig död
”Och lagd under denna här lind,”
den, der hon en gång emottog försäkran om hans
kärlek. Liksom rosor och liljor, så, och ännu offcare, växa
lindar upp ur olyckliga älskandes grafvar. Då konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
