- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
183

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

cl a cl -at varning angaencle allehanda villfarelser och svärmeri, som
sig här insmygt ernot den rätta kristliga läran och
gudstjänsten’ 1). Häruti publiceras ånyo konungens förordning af d. 7
Juni 1706. Därjämte åberopas k. påbudet af cl. 6 Okt. 1694,
»hvarutinnan icke mindre än uti åtskilliga flera tillförene
utfärdade k. plakater alla privata sammankomster i husen eller
andra hemliga samkväm och conventieula strängeligen och vid
hårdt straff förbjudas». Därpå följer en förklaring, af hvad som
på grund af de k. förordningarna, hvilka fordra »en rättsinnig
uttydning», vore att anse såsom förbjudet. S. k. husandakt
förklaras uttryckligen för tillåten. Däremot vore det ej medgifvet
att »i sitt hus hålla eller tillåta någon sammankomst af få eller
många personer, som ifrån andra hus komma och med dem
förrätta någon andakt, mycket mindre företaga sig att utlägga och
förklara cl. hel. skrift eller fälla obetänkta omdömen om den
allmänna gudstjänsten». Så uppräknas åtskilliga förargelser och
oorclningar, hvartill sådana sammankomster på olika orter gifvit
anledning, såsom egenvilligt uttydande af öfverlietens påbud,
lastande och förringande af predikoämbetet såsom öfverflödigt
under åberopande af de kristnas andliga prästadöme. Vidare
har häraf uppkommit förakt för den allmänna gudstjänsten, de
kyrkliga ceremonierna, sakramenten m. m. Dessa svärmare
inbilla sig vara i besittning af »en besynnerlig fullkomlighet, som
skulle de framför andra vara helgade och förnyade kristna»,
under det de förakta andra såsom världsliga och oandliga,
berömma sig af en särskild inre upplysning, på grund hvaraf de
mena sig kunna vara vissa om saligheten, klaga öfver en
förfallen kristendom, som de vilja upprätta, hvartill de taga sig
anledning af skrifter, »utgifna af bedrägliga andar, som med
skrymteri tala lögn ocli vända sina öron ifrån sanningen, efter
de icke kunna lida hälsosam lärdom». I en »skenhelig
alivar-samhets förakta de icke blott världslig lusta och fåfänglighet,
utan ock »den lekamliga vederkvickelsen, som af Gudi tillåtelig
är». Slutligen lära de, att de prästerliga ämbetsförrättningarna
förlora all kraft, där prästernas vandel i något afseende är
felaktig.

Hvad kommissionen i öfrigt föreslagit till pietismens
bekämpande godkändes af rådet, da saken i Dec. följ. år därstä-

l) Finnes lios Stiernman, Religion sstadgar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free