Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spastaras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Hvad gör du, ömma hälft utaf ett englahjerta?
Förtviflan väcker allt ditt mod;
Du glömmer fasans våld och känner blott din smärta.
Der ligger hon! - Så skön uti Messie blod
Vid korset Magdalena dignar;
Så skön i sina tårars flod
Hans fot hon kysser och välsignar.
En bjelke ramlar . . . nåd! . . . Gud! . . . nåd! . . . hon
krossas kan . . .
Med känslor från afgrund till känsla af man,
Han hastar att göra hvad himlarna borde . . .
Förlåt, natur! sitt barn af skräck han glömma torde;
Han älskling var långt förr än far;
Och hennes guda-ögonpar . . .
Det blir ditt fel, natur! för skön du henne gjorde.
Nu ner för trappan han dess djrra väsen bär.
Den marmor känsla får, uppå hvars häll hon hvilar,
Sjelf känslolös och stum - den häpne maken ilar . . .
Tag än en afskedskyss! gråt! det den sista är.
Elden genom djupet bryter,
Lavan lik, då Etna ryter:
Allt han sköflar, allt förtär.
Håll, Allmakts-gud! ditt verk du svurit hägn;
Vi tillbe dina dolda under;
Men är du mera stor i dunder,
Än i de rika sommarregn?
Förgäfves! - An en gång mordviggar rasa
Ur blodiga skyar ilande ner.
Hvad är det jag ser?
Imot Spastara? Mot himlens urbild, han kan . . .
hvilken fasa!
Hvad djerfs du? , , , mot Spastara våga. ,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
