Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klagodagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
Sjelf träder äran fram! hon på hans grafvård skrifver:
»Den tredje Gustaf hvilar här.
»I ett och tjugu år han tronens prydnad varit,
»Sitt folk att lyckligt se, sig sjelf han offrat har.
»Hos honom enade, nationer, I erfarit
»Stor hjelte, stor monark, stor menska, landets far.
»Hans snille inga gränser kände;
»Det flög så ilande, sona viggen i hans hand.
»I templet, sjelf han bygt, hans blickar offren tände,
»Der tjuste Latiens sång vid Målarns kalla strand.
»An öfver vilda haf han nya flottor bredde,
»Än härar sammandrog, och dern till segrar ledde.
»Hvar känsla utaf lif brann för hans fosterland.
»Förlåta var hans fröjd, hans enda tröst att ömma.
»Ovärdig den, att kallas svensk och fri,
»Som hans välgerningar, hans stora själ kan glömma,
»Men, att han mördad blef ... må det förgätet bli!»
Ack! skall uti din flykt min matta blick dig följa,
Må för min syn din graf, guddomlige! jag dölja,
I dina storverks lopp jag helst dig ljunga ser,
Ditt folk att göra sällt . . . jag vill ej skåda mer..,
En gång de solar ej, som kring din himmel brinna..,
Jag jordens vällust vill ännu på jorden finna.
Mörk jorden låg och bäfvade -
(En blick ur kaos henne drifvit)
Men solen strax framljungade;
Och se’n . . . hvad har ej jorden blifvit?
Hvad var du, o mitt fosterland!
När himlen Gustaf åt dig skänkte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
