- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
423

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från tvänne olyckliga älskare - Romeo till Juliette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423

Jag ser dig, Juliette, på slöjan tårar gjuta :

Jag ser dig . . . nunna, hör! jag denna natt dig såg,

Då jag på klippan stel och utan sansning låg.

En djup och dödlig sömn kring hela själen hvälfde,

Jag tyckte klippans rymd med långsamt dunder skälfde,

Förvandlad i en graf dess portar öppna sig,

Med brudens krans i hand du flyger nu till mig:

Men då jag samma krans kring dina lockar vrider,

Han strax kring sig ett gift med mördarns vånda

sprider.

Jag vill omfamna dig: du dignar . . . andas än:
Jag dör med dig i famn, och grafven sluts igen.
Men åter Öppnar sig mitt redan brustna öga;
Jag suckar: Juliette! jag suckar till det höga.
Omgifven af ett haf, uti hvars hemska svall
Min låga, utsigt, nöd för evigt ändas skall.
O ungdom, lifvets vår! I känslolösa öden!
Är kärlek väl ett brott, som straffas bör med döden?
Se här din son, min far! din makas kärlekspant!
Förnöj ditt vilddjurs-bröst! ... Du tviflar det är sant?
Välan! du hvarje natt min vålnads skrän skall höra,
Och nunnan till din säng en blodig brudgum föra.
En plågoande lik min mor för dig skall stå,
Och ropa: se ditt barn! och efter marter gå;
Då skall du vakna opp, din födslodag fördömma,
Men somna åter in, att om en afgrund drömma.
Du skall . . . hvart far jag hän? förlåt mig, o min far!
Lef lyckligt! glöm din son .. . han dig förlåtit har.
Kom död, du hoppets punkt, en usling att befria!
Han kommer . . . Juliette... nu lyfter han sin lia.
Dess segervanda arm i slaget hejdar sig:
Han tror mig redan död, ty jag är utan dig.
Men hvarför dröjer jag, då dessa böljor kalla?
Komeo! h vilan fins, der sjöar vildast svalla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free