Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till major Möllersvärd - Till den samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
kansli - Gillstuga - för en accepterad räkning allt sedan
1783. Min vän herr Nordforss har äran muntligen
berätta det öfriga.
Jag måste innan måndagen retirera mig: det kunde
ske V4 mil utom staden på någon bondgård eller hvart
som helst, der jag finge i lugn sluta mina arbeten. Jag
omarbetar »Yttersta domen», och allt skall gå bra, blott
jag vinner foglarnes lycksalighet, hvifka ej sörja för hvad
de skola äta. Med min värd skall jag nog så tala, att
han väntar; endast att jag till denna staclsflykt hade
minsta resource.
Baron A. har fått Medea af konungens egen hand.
Fischer är rest, men kommer åter. Var nådig och tala
vid baron om operan; dels har jag varit sjuk, dels har
jag omöjligen mer än en gång kunnat råka honom.
Öfvergif ej nu, min nådige major, en olycklig, som
väljer tusende dödar framför en dags fängelse. Jag ber
allraödmjukast om förlåtelse för detta osammanhängande
bref. Jag är förvissad och vet för ögonblicket ingenting
mer än att jag evigt framhärdar m. m. -
Till den samme.
Stockholm den 12 januari 1787.
Jag vore den otacksammaste varelse på jorden, om
jag ej under de mest vidriga öden erkände försynens
nåd mot mig, som i herr majoren har skänkt mig en
välgörare och vän, då hela verlden tyckes öfvergifva och
glömma mig. Jag skrifver detta i en stund, då uti mitt
upproriska hjerta alla dess känslor vilja öfverskrida sin
gräns. Det är således icke tomma ord. Vid dylika fasans
ögonblick bekänner man äfven omant sina brott och kan
ej säga annat än man menar.
Imottag derför med öfvertygelse min intill grafven
varande tacksamhet för herr majorens ädelmodiga och
rörande bref, för sitt ömma deltagande i mina olyckor.
O Gud, hvi har du ej skapat verlden mindre skön och
gjort alla menniskor mera menskliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
