Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
förblifva i fred inom sina dalar, men hade, utom dessa,
ingen medborgarerätt. Ingen af dem fick hafva embete, köpa
jord eller hus i Piemont, utom i dalarna. Presterskapet och
Aristokratien motverkade hvarje deras försök att vinna
medborgerlig frihet, och biskopen af Pignerol, Mousignore
Charvaz förklarade för ej många år sedan, öppet, att han
"skulle göra allt sitt till för att utrota dem."
Men en mäktig rörelse, liksom af en ny vår, gick
genom Italiens hjerta emellan åren 1840 och 1848. Väckt
af den ädle piemontesaren Gioberti i hans Primato d’Italia,
uppgick den med nytt lif i millioner själar. "Ett enigt
och fritt Italien! Ett broderligt, fritt och menskligt ädelt
folk!" voro de rop, som hördes från de Cottiska Alpernas
och till Etnas fot. I Piemont hade en pleijad utmärkta
ocli frisinnade män redan gifvit staten en riktning till
oafhängighet och constitutionel frihet. Carlo Alberto, nu dess
konung och Savoijens hertig, hade tidigt visat sympathier
för depna frihet. Såsom konung gaf han sina stater ’’il
Statuto", som försäkrade dem derom. I denna allmänna
själarnas resningsstund utropade en dag vid ett stort
offentligt gästabud i Turin advokaten Audifredi: "Tjugu
tu-Sen af våra bröder äro ännu innestängda i sina dalar,
beröfvade fria medborgares rätt. De äro arbetsamma,
sed-"liga, förståndiga, starka; de ingifva sina barn ädla
tänkesätt ; de hafva offrat och lidit mycket och länge för sin
"frihet och sin tro. Låt oss i det gemensamma
fäderneslandet återgifva dem en moder, och såsom bröder gifva
"dem deras del i det allmänna samhällets lif. Lefve
Wal-"densernes emancipation!" Stormande bifall af gästerna
besvarade uppmaningen.
Snart derpå sätter Marquisen Roberto d’Azeglio sig i
spetsen för en petition, åsyftande Waldensernes upptagande
till lika rätt med de öfriga medborgarne i Piemonts stat.
På böneskriften derom, ställd till Carlo Alberto,
tecknade sex hundra ansedda medborgare af alla klasser sina
namn; bland dessa voro äfven flera prester, men ingen enda
biskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
