Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•248
själ så mycken ödmjukhet, en så ren dragning, en god
vilja att söka blott Gud och hans sanning, att det v^- mig
omöjligt betvifla att hennes omvändelse var till någifn del
ett verk af den eviga sanning, hon sökte, och hvilken hon
nu blott alltför uteslutande såg uti en viss form. M«n
polemikens ord dogo på mina läppar. "Du skall làra de
"stolta protestanter känna huru mycket sannt och huru
"mycket skönt lefver inom den katholska bekännelsen", sade
jag till henne, "och Gud skall lära dig se den eviga
sanningen i dina fäders kyrka och tro, pilgrimfädernas kyrka,
"på hvars grund den nya verlden byggt och bygger sitt
"välde. I Christi kärlek äro de tvenne kyrkorna ett. Sanna
"christna i dem båda skola lära dem att bättre företå
hvarandra."
Sådant var mitt afskedsord till den älskvärda
amerikanskan, hvilken jag aldrig känt mig närmare än i den
stund, då vi — till våra kyrkliga bekännelser — skiljdes
för alltid.
Men detta möte samt M:me de M***« och Soeur
Genevièves, (så vill jag kalla den proselytgör»nde nunnan i
Sacré Coeur) förnyade uppmaningar, att under en "retraite"
i detta kloster rätt lära känna den katholska läran jemte
min egen själs behof, förde mig till beslutet att göra denna
’retraite." Det blef mig klart att jag aldrig kunde få ett
bättre tillfälle att närmare pröfva så väl den katholska,
som den protestantiska kyrkans princip, och att bringa till
full klarhet för mig sjelf bådas egendomliga förtjenster och
fel, och ett sådant tillfälle borde jag icke uraktlåta.
Uppriktigt har jag sagt till mina välviljande katholska vänner,
att jag icke vill öfvergå till katholska bekännelsen, men
att jag önskar mera upplysning om åtskilliga af deras läror
och skall vara dem (mina vänner) förbunden om de vilja
hjelpa mig dertill. Saken är nu afgjord, och så snart jag
gjort ifrån mig åtskilliga besök och små verldsliga
angelägenheter, inträder jag, på obestämd tid, i klostret Sacré
Coeur, der Soeur Geneviève blir min lärarinna och Père
Marie-Louis (Carmeliter-munken) min andelige lärare.
Derifrån flyttar jag icke tillbaka hit (till mitt hem vid Corso),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
