Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle få se en enda blodsdroppe sippra igenom. Minst af
alla han.
Och så kom hon till herrskapet Dahl en gång, då där
var födelsedagsfest och änklek och fröjd och ras, och
knappast ett ansikte vände sig om mot den nya husmamsellen.
Tyst och stilla hälsade hon på sitt nya husbondfolk, tyst och
stilla gick hon upp på sitt rum, lade af sin svarta
paramattaklädning och tog på en bomullskjol. Tyst och stilla kom
hon ned i köket, alldeles lagom för att rädda fyra stora, rara
kycklingar, som genom en viss misstänkt lukt förrådde att
de fått nog af den husliga härdens heta flammor.
Det är så olika med de goda kvinnorna och de bästa
bland oss män uti vårt sätt att tjäna andra. Ha vi inte
något hopp, någon utsikt för egen räkning, ja, då bli vi
håglösa och dådlösa och arbetet blir dåligt, om ej vår egen
fortkomst och lycka står lockande bakom mödan. Men af
kvinnorna äro inga mera hängifna och själfuppoffrande än just de,
som själfva för egen del gjort upp räkningen med all lifvets
glädje och veta att de aldrig mera skola få något att fordra.
Många gå moraliskt under vid detta själens bokslut med ödet,
men de, som segrande bestått den krisen, ha också förstått,
att för dem finnes ingen annan fröjd än änglarnes ofvan det
blå, och därför tycka de väl det är så godt att börja sin
änglaverksamhet med detsamma. Men lyckligt det hem, som
får en sådan ängel till ständig gäst!
Mamsell Kristina växte fast hos herrskapet Dahl; hennes
flitiga händer och vaksamma ögon blefvo huset till välsignelse,
och man kunde snart inte fatta huru man någonsin kunnat
vara utan henne. Sällan tackades hon i ord, men när fru
Dahl allt mera slöt sig till henne, allt öppnare förtrodde henne
allt inom huset och familjen, när små armar klängde sig fast
om hennes hals och små röda munnar allt mera bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
