- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
1015

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det tyst ett ögonblick, så hördes där ånyo hofslag på vägen,
fjärmade sig och dogo bort, men ännu satt Margaretha med
kinden gömd bland skära rosor. Där glittrade diamanter på deras
blad! Var det morgondagg eller kommo de från sköna ögon?

Som en sömndrucken vände hon åter till sitt rum, och
aldrig kunde hon erinra sig frukosten den dagen,
sammanträffandet med sina anhöriga eller någonting från de första
timmarna.

Men vid ett-tiden väcktes hon fullständigt upp ur sina
drömmar af hästtramp på bron öfver forsen, hundskall och
farbrors och fasters glada utrop. Kammarherre Stjernflycht
kom på visit med fuxspannet och i sin elegantaste landå,
och detta på förmiddagen samma dag som han på kvällen
lofvat att komma på balen! Det var en händelse, som icke
kunde missförstås af Margaretha, äfven om hon varit ännu
mera frånvarande och sinnesbedöfvad än hvad hon var. Blodet
vek från hennes kinder och hon förstod ej hur hennes ben
buro henne, då hon efter ett kort samtal mellan farbror och
kammarherren kallades in i salongen. Hon tyckte sig dragen
framåt af osynliga krafter under egen nästan fullständig
viljelöshet, och samlade de sista resterna af sitt medvetande på
beslutet att inte låta något afgörande, bestämdt bindande ord
gå öfver sina läppar.

Kammarherren var en elegant, väl bibehållen man på
fyllda 54 år. Han framförde sitt frieri bra mycket bättre än
kornett Hjelmsköld och lade sina ord alldeles förträffligt.
Men faster skämdes grufligen för Margaretha! Hon betedde
sig mycket underligt och inte ett ordentligt ord kunde man
få ur henne; men hon såg så obeskrifligt täck och ljuf ut i
sin förvirring, att friarens förtjusning ökades än mera och
han helt öfverseende hviskade till faster Eleonora:

— Åh, var så nådig och calmera er, ma chère! Den
förtrollande varelsen är en komplett ingenue, som vi måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free