Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Elin Wägner
Men Emmy var bara nöjd.
»När jag vaknar om rnornarna eller ligger sömnlös
om nätterna och tänker på, att jag slipper gå på
kontoret på morgonen, känner jag det så ljuvligt, må
du tro», sade hon. »Och om du visste vad det är
trevligt att ha lov att vara trött!»
Livet har så skavt henne intill benet, att hon inte
har någon förnimmelse kvar annat än trötthetskänslan
och njutningen av att vila. Hon är fysiskt försonad
med döden, och vägen över till andra sidan blir jämn
och utan fasor. Livet tar för att kunna ge, plågar för
att kunna skona, vredgas för att kunna försona. Det
blir till slut bara att ta hatten av och tiga.
Vid Strandvägen var familjemiddag för de
bröllops-hemresta. Allt var fröjd och gamman och viktighet,
och det var ingen, som såg att jag var nedstämd, mer
än morbror. Efter middagen, som var komponerad
efter grundsatsen, att den, som icke arbetar, han skall
desto mera äta, ropade han in mig till sig.
»Jag ser, Elisabeth, att det är något», sade han
vänligt. »Vill du icke tala om det?»
»Jag kan ingenting berätta, snälla morbror», sade
jag.
»Nejnej, nejnej», sade han, »inte för mig, kanske,
men för din goda moster.»
Jag är rädd, att jag drog på munnen. Men äkta män
är också envetna och löjliga utåt, när det gäller
fruarna. Förtro mig åt moster! Jag skulle förmodligen
finna betydligt mera förstående hos tidningsgumman.
I detsamma flög en tanke, sänd av någon gud, på mig:
»Men om morbror kunde ge mig hundra kronor»,
sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
