Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför just dessa delar, men inga andra kunna undvaras
vid den väntade uppståndelsen. Muhammedanerna anse
t. ex. att den yttersta svanskotan är tillräcklig för att på
uppståndelsens dag uppbygga en människa och synas
sålunda äga en vida större tilltro till sin guds allsmäktighet.
Flera bland motståndarna till likbränningsreformen söka
äfven stöd för sin mening i föreställningssättet om
gravskickets inflytande på den döda, om också ingen bland
dem så ohöljt framhållit sin tanke som d:r K. E. Schneider
i Dresden, hvilken år 1875 yttrade: "Blott då, om de
döda läggas i likkistan och nedsänkas i grafven, kunna
de sörjande hafva visshet om, att de skola komma till
evigt lif och att vi en gång skola återfinna dem. Men,
om man bränner dem, är denna tröst de efterlefvande
beröfvad." Att invändningar af detta slag äfven från
kyrklig synpunkt sakna all betydelse är redan långt före
detta uppvisat af de stora kyrkoreformatorerna. Hvad
Luther inlade för mening i jordfästningen och
ceremonierna vid densamma, framgår af han yttrande: "Vi sjunga
ingen sorgesång vid våra dödas grafvar, utan tröstrika
sånger om syndernas förlåtelse, om den dödes hvila, hans
lif och uppståndelse, på det vår tro skall stärkas och
människorna stämmas till rätt andakt. Därföre är det också
billigt och rätt, att man ärligt fullföljer begrafningarna
till lof och ära för vår glada trosvisshet om de dödas
uppståndelse , och till trots mot den förskräckliga fienden,
döden, som skändligt rycker oss bort på allehanda
vederstyggliga sätt."
De invändningar mot likbränningen, som hämtats
från några bibelställen i såväl gamla som nya
Testamentet, hafva redan blifvit så fullständigt vederlagda, att
de numera nästan tystnat och endast inskränka sig till
den blygsamma anmärkningen att likbränningen står på
en hednisk grund, emedan den ej öfverensstämmer med
bibelns bildspråk, som på flera ställen talar om död
och uppståndelse under förutsättning af likens jordande.
På denna svaga grund hvila nu de från kyrkligt håll
kommande inkasten, äfven de som voro bestämmande vid
likbränningsfrågans behandling på 1888 års svenska
kyrkomöte; men den grunden är länge sedan underminerad,
bland annat af den danske biskopen Monrad, då han i
sitt meningsutbyte med biskop Martensen icke blott visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
