Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det till att vara det allra vackraste vinterväder, och en
utförsbacke hade hon framför sig, som var både brant och
lång, och hon var fri och lössläppt, som hon inte hade varit
på månader, och hon kände det, som om hon hade kommit
ut ur en trång bur. Och hon, som var sjutton år, räckte
handen till henne, som var tretton, och de gav sig åstad
i vilt språng, ända tills de hamnade i den stora drivan vid
foten av backen och blev liggande där och storskrattade.
— — —
När de kom fram till Svanskog, var klockan inte mer än
ett på dagen. De hade haft sådan tur, att de inte hade behövt
gå till fots mer än halva vägen. Alltifrån Broby hade de fått
åka med en dräng från Svanskog, som hade varit ute och
skjutsat och körde hem med tom släde.
Det var gästgiveri i Svanskog, fastän på långt när inte
så stort som i Broby, där det var jämn rörelse av kommande
och farande. Till Svanskog, som låg långt bort i norra delen
av socknen, kom på sin höjd en resande om dagen, och
ibland kunde visst hela veckan gå, utan att någon begärde
skjuts.
Allt var sig likt här uppe. Varken moster eller någon av
hennes pigor kom ut för att hjälpa prästdottern och lilljänta
ur släden. Ack, ack! Det blev Maja Lisa så trångt om
hjärtat, alldeles så, som om bröstkorgen skulle ha snört sig
samman, så att det inte hade rum nog att klappa i. På vägen
hade hon varit mera hoppfull, men när hon nu steg ur
släden, kände hon på sig, att moster inte skulle hjälpa
henne.
Det var en stor byggnad i Svanskog med ingång mittpå
långväggen och inte borta vid ena hörnet, som det annars
var brukligt på bondstugor. Framför ingången fanns en
förstukvist, inte fullt så stor som den på Lövdala, men ändå
snarlik den med samma slags tak och samma slags pelare.
Verkeligen var det inte eget! Så många gånger, som
prästdottern hade varit här förut, hade hon aldrig tänkt på detta
med förstukvisten. Hon fick visst lov att stanna lite här ute
för att betrakta både den och allt annat. Boningshuset var
gammalt, men det hade blivit reparerat och ändrat i mosters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
