Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lincoln som handelsman, kompanichef och legislaturmedlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salem. Posten kom högst en eller två
gånger i veckan och innehöll blott
några få bref och tidningar. Lincoln
stoppade den vanligen i sin hatt och
bar den själf till adressaterna, äfven
om de bodde flera mil från staden. Det
fanns således fog för det gängse ryktet,
att han bar postkontoret i hatten.
Men som lönen var obetydlig och Berry
söp eller spelade bort hvad litet
butiken inbrakte, var Lincoln nödsakad att
taga hvad slags arbete som erbjöd sig.
Han högg gärdsel, sågade ved, skötte
mjölkvarnen o. s. v.
På hösten 1833 fick han anbud att
bli biträde åt county-landtmätaren
Calhoun. Han skaffade sig genast en bok
i landtmäteri och pluggade natt och
dag med sådan ifver, att hans vänner
började känna sig oroliga vid åsynen
af hans tärda anletsdrag. På 6 veckor
lärde han sig allt, som fanns att
inhämta i tillgängliga böcker, samt
anmälde sig till tjänstgöring. I januari
1834 gjorde han sina första mätningar.
Det berättas, att han till en början, för
fattig att köpa en landtmätarekedja,
betjänade sig af en lång vinranka. Hur
som helst, gjorde han sitt arbete med
sådan noggrannhet, att han inom kort
fick fullt upp att göra i sitt nya yrke.
Han förtjänade $3 om dagen och fick
extra betalning för de kartor han
ritade. Under tiden sålde han och Berry
butiken till ett par bröder Trent på
kredit. Dessa rymde sin väg, Berry
dog, fordringsägarne togo hvad litet
som fanns i butiken, och Lincoln stod
där ensam med ansvaret för firmans
skuldförbindelser, som belöpte sig till
$1,100. I sin förtviflan uppsökte han
kreditorerna och förband sig att gifva
dem allt hvad han kunde förtjäna
utöfver ett tarfligt lifsuppehälle, tills
skulden blefve betald. Det tog honom
15 år att göra sig kvitt denna skuld,
men han betalte omsider hvarje cent
med full ränta för hela tiden.
En viss Van Bergen, som kommit i
besittning af en af Lincolns reverser,
spelade honom det sprattet att stämma
honom och lägga beslag på hans
häst, sadel och landtmäteri-instrumenter.
Då dessa skulle säljas på auktion,
infann sig, Lincoln ovetande, en
farmare vid namn James Short och
ropade in dem för $120 samt lämnade dem
tillbaka till Lincoln. Längre fram
återbetalade Lincoln pängarne med
ränta. Under sin president-tid fick
Lincoln höra, att Short råkat i
finansielt bryderi. Lincoln utnämde honom
då till indian-agent. En annan man,
som under någon tid gifvit Lincoln mat
och husrum på kredit, blef själf på
gamla dagar hemlös och hamnade i
fattighuset. Lincoln uppsökte honom där,
tog honom därifrån och skaffade
honom ett hyggligt och trefligt hem.
Lincoln glömde aldrig en väntjänst, och
det fanns näppeligen i New Salem
någon person, som icke skulle velat göra
hvad som helst för Lincoln. Genom
sin tjänstvillighet och förmåga att
sätta sig in i andras intressen vann
han folkets kärlek. Han var medveten
om sin popularitet och anmälde
sig åter år 1834 som kandidat för
legislaturen i Illinois. Denna gång blef han
också väld. Före legislaturens
sammanträde ägnade han sin tid åt
juridiska studier. I Springfield, 20 mil från
New Salem, fick han låna lagböcker.
Dit sågs han ofta styra sina steg, och
den synen glömdes icke lätt. En lång,
skranglig skepnad, barfota, utan rock
och väst, med byxor flera tum för
korta och vanligen hängande på blott ett
hängsle, en låg, bredbrättad halmhatt
utan band och en bok i handen. Han
läste ofta 40 sidor eller mer under
dessa promenader. Emellanåt hjälpte
han grannarne med utskrifning af
inteckningar, kontrakt m. m., och
uppträdde äfven som lagbiträde hos
fredsdomare, men begärde sällan någon
ersättning för dessa tjänster.
Legislaturen, som räknade 81
ledamöter, bland hvilka Lincoln var den
näst yngste, sammanträdde den 1 dec.
1834 i Vandalia, Illinois’ dåvarande
hufvudstad, belägen 75 mil sydost om New
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
