Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hur Lincolns minne hedrats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyssna till hvar och en, som känt
honom eller föregifva sig ha känt
honom, äfven om man vet, att de ljuga,
enär de i alla fall visat urskiljning i
val af ämne.”
På 100-årsdagen af Lincolns födelse,
den 12 feb. 1909, firades minnesfäster
öfverallt i Förenta Staterna. På den
gamla farmen i Kentucky, där Lincoln
föddes, hölls en anslående minnesfäst,
hvarvid dåvarande president Roosevelt
höll fästtalet. Han yttrade däri bl. a.:
“Lincoln lärde under sitt lif att känna
storhet, men aldrig hvila. Framgång
kom på hans lott, men aldrig lycka,
utom den som följer af ett väl
förrättadt, arbetsamt och betydelsefullt värf.
Makt blef hans, men aldrig nöje.
Fårorna på hans panna blefvo djupa, men
hans ögon förmörkades aldrig af vare
sig hat eller fruktan. Hans skuldror
böjdes, men hans järnsenor sviktade
aldrig, fast han bar sitt folks öde på
dem. Hans rika, varma hjärta ryste
för att vålla plåga, och likväl blef det
hans lott att samtidigt utgjuta
ungdomens lifsblod i strömmar och i hvarje
fiber känna kvinnornas sorg. Olyckorna
gjorde honom bedröfvad, men icke
räddhågad. I samma mån som de
blodiga krigsåren skredo förbi, funno de
honom alltid görande sin plikt och
motseende framtiden orädd och högsinnad.
Utan att taga åt sig hat och illvilja
sträfvade och led han för folket.
Segern blef hans till slut, men han fick
ej tid att smaka dess ljuflighet, innan
han blef mördad och hans vänliga,
tåliga, orädda ögon slötos för alltid.”
På initiativ af tidningsutgifvaren
Robert Collyer i New York bildades en
förening under namn af Lincoln
Memorial Association med uppgift att samla
medel till förvärfvande af farmen och
upprättande af ett minnestempel öfver
den gamla stockhyddan. Farmen, som
innehåller 110 acres, hade på 1880-talet
sålts till en rik restauratör i New York
vid namn Dennett, hvilken ämnade
inrätta den till en park för allmänheten.
Finansiella motgångar hindrade
honom från att sätta sin plan i verket.
Farmen hade alltid varit dålig och var
slutligen så förfallen och utsugen, att
då en arrendator åtog sig att sköta
den på det vilkor, att han skulle slippa
alla utskylder utom skatten, grannarne
ansågo honom ha gjort en dålig
affär, enär farmen ej troddes kunna
producera nog att betala för skatten och
mannens arbete. Kort därefter såldes
stockhyddan till en förevisare, som tog
den med sig till olika platser och
visade den mot inträdesafgift. Robert J.
Collyer köpte den af förevisaren, och
den kom därefter liksom äfven farmen
i den ofvannämda föreningens ego. En
storartad minnesbyggnad af granit,
inneslutande stockhyddan, uppfördes,
och den 4 sept. 1916 öfverlämnade
föreningen farmen jämte en fond på
$50,000 till byggnadens vidmakthållande
som gåfva till det amerikanska folket.
Redaktör Collyer höll presentationstalet,
krigsminister Baker mottog
gåfvan å folkets vägnar, och tal höllos
dessutom af president Wilson,
guvernör Folk, senator Williams m. fl. Har
månne något land på ett vackrare och
värdigare sätt hedrat minnet af någon
storman, som uppvuxit ur folkets leder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
