- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
68

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon-Prometheus af H. Bjursten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Napoleon-Prometheus. En dikt af Herman Bjursten.

Författare, hvilka redan tidigt utvecklat
en öfverdrifven alstringsförmåga, bruka i allmänhet
brådmogna och vissna bort samt mera sällan utveckla
sig till ett högre lif och bära frukt. Med Herman
Bjursten är det icke så: han har gått betydligt
framåt och från de första hejdlösa utflygterna på
fantasiens haf samlat sina krafter, hvarvid han, utom
hvad han äfven förut varit, nemligen en talangfull
versifikatör, blifvit ett stycke verklig poet, som kan
bemästra sin ingifvelse och lämpa förhållandet mellan
innehåll och form efter skönhetens lagar. Vi tveka
icke att kalla Napoleon-Prometheus det bästa Herr
B. frambragt, ja, den är till anläggningen en ganska
storartad skapelse med en mäktig idé, som genomgår
och gestaltar det hela till ett tragiskt förlopp,
och derföre bär den med skäl namn af en "dikt" och
kallas icke en diktcykel. Herr B. har gripit det
kolossalaste ämne, som nyare tiden erbjuder, då han
företagit sig att skildra vårt århundrades största
episkt-tragiska personlighet, och han har äfven
gjort det i den rätta formen, då han dertill valt
den episkt-lyriska romansen. Vi vilja dock anmärka,
att denna form stundom förleder honom till alltför
stora offer åt den nationella smakens Moloch, den
rhetoriska frasguden. Så i den första afdelningen,
der "Battaglia" utgör medelpunkten, hvilken del vi
dock anse för den helgjutnaste i dikten; så äfven
i Eugène Beauharnais, hvilken deklamerar mera, än
han handlar. De idylliska episoderna ur Hertigens
af Enghien kärlekshistoria äro lifliga och sanna,
om vi blott kunde tro, att en Prins af Blodet
verkligen ville för sina jägare sjunga en visa om
sin älskarinna, om vi vidare kunde tro, att björnar
och tjädrar verkligen finnas i Schwarzwald, såsom det
heter i den friska jägarvisan, och om vi blott sluppit
att till sist se Louise de Rohan såsom ziguenerska
kastas i lågorna vid Moskwa. Mindre lyckade äro de
dramatiserade scenerna, och den unge Oscar Bernadottes
uppträdande hör till dessa naiva missgrepp, som väcka
mera löje än förargelse. Diktens bästa enskilda stycke
är otvifvelaktigt "Frankrikes barn", hvilket också
utgör vändpunkten för hjeltens tragiska öde, der de
dithyrambiska tonerna, som helsa verldsherrskaren
på höjden af hans lycka, genomskäras af de dystra
klämtljuden från den gudomliga rättvisans stormklocka,
kallande jordens barn till vapen emot den, som,
ehuru en menniska, dock häfde sig upp till Gud. – Utrymmet
tillåter oss icke att ingå i en detaljerad
undersökning af dikten, ehuru den vore fullt värdig en sådan.

Februari 1865.

C. R. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free