- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
211

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

och rikedom, så blir svaret också denna gång:
Jag, Personen. I mitt Jag är tanke icke skild från
känsla, klarhet icke från rikedom. Den egentliga
kunskapen blir således alltid Personen sjelf,
och den fullkomliga kunskapen är den fullkomliga
Personen. Vi igenkänna äfven här Sanningens ord:
"Jag är Sanningen."

Vi gå nu till användningen af våra härmed vunna
insigter. - Då det är ådagalagdt, att kunskapen, i
den mån hon är kunskap, är identitet af förnimmande
och förnummet, så är det gifvet, att, när man utgår
ifrån förutsättningen af dessas söndring, kunskapen
omöjligen kan räddas, men att, när denna förutsättning
bortfaller, dermed också de svårigheter bortfalla, som
derpå voro byggda, samt, då inga skäl till kunskapens
förnekande torde kunna hemtas annorstädes ifrån,
än just från den nämnda söndringen, att kunskap i
allmänhet således är möjlig och, såsom vi i början
af denna afdelning visade, nödvändig.

Är det härvid vår mening att alldeles förneka,
att det finnes något slags kunskap, som innebär ett
förhållande mellan subjektet och någonting yttre,
eller förneka, att det finnes så kallade yttre
ting? Alldeles icke. Af det ofvan sagda följer blott,
att -uti en sådan kunskap, som häntyder på ett yttre
(i varseblifningen, föreställningen, o. s. v.),
finnes en brist eller en negation af kunskap, och att
den beskaffenhet hos tingen, att de falla utom oss
sjelfva i rummet eller efter hvarandra i tiden, är
en följd af denna brist och af henne ett uttryck. Och
det är visserligen gifvet, att detta slags kunskaper
sålunda aldrig gifva oss den fulla sanningen; men
deraf följer ännu icke, att de äro fullkomligt falska,
och ännu mindre eger man rätt att från detta särskilda
slags kunskaps opålitlighet sluta tillbaka till all
kunskaps opålitlighet.

Vi vilja dernäst i korthet bemöta de inkast, som i
den negativa afdelningen af vår betraktelse gjordes
särskildt mot kunskap och vetande om Gud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free