Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
och ondt lyser dock alltid under passionens yra den
andliga storheten fram såsom ett adelsmärke, och
äfven hos bofvarne ser man en sjelfbeherskning eller
en intellektuell öfverläg-senhet eller en storhet
i undergången*, som aftvingar oss en ovilkoiiig
beundran för menskligheten, att hon ännu i den
sedliga upplösningen kan åstadkomma så mycken
kraft. Sålunda äro också hans karikatyrer oftast
använda som skuggpartier å täflan, utom det att de i
och för sig sjelfva genom den humor och den komiska
sjelf belåtenhet, som talar ur dem, göra på oss ett
godt intryck. - Men icke blott när man jemför hans
karakterer med lifvet, utan äfven när man ser på det
bästa, den nyare poesien frambragt, skall man se,
huru de öfverträffa allt både i kärnfriskt lif och
i ideell höghet och skönhet. Häröfver kunna främst
skådespelarne sjelfva godt dömma, ifall de ega
omdöme. Ty hos de modernaste dramaturgerna finnas
ofta sådana fadda roler, som en god spelare tvekar
att taga emot: sådana skall man knappt kunna finna
hos Shakespeare. Ser man t. ex., huru han målat
karakterssvagheten i motsats mot de nyare, så blifva
hans figurar nästan hjeltar i jemförelse med dem, -
något som, efter Gervini ord, för resten endast är
fallet med Homerus, hos hvilken sjelfva Paris är en
heros, en hjelte. Hans mera ideala manliga figurer
äro åter sådana, hos hvilka menskligheten genom kamp
och strid kommit upp till höjdpunkten af dygd och
själsadel; de äro inga abstrakta tankebilder, såsom
de franske hjeltarne i allonge-peruker, utan de äro
konkreta ideal, som göra så mycket större verkan i
skaldens tafla öfver lifvet, som de, egendomligt nog,
mera sällsynt framträda. Ty spetsen af Shake-speares
ideala karakterer utgöres af hans qvinnor. De bilda
kronan på hans poesi, och dermed på den moderna
poesien i allmänhet. Ingen har skildrat qvinnan så
sorn han, så omgifven af kyskhet och sedesamhet,
äfven när hon efter hans tids seder förer ett något
för raskt språk, så okonstlad, ren och obesmittad,
äfven när han fört henne i de för hennes dygd
farligaste och kinkigaste lägen. Och hos dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
