Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
henne, der saknade hon styrka, och nar hon inlät sig
derpå, öfvergaf humorn henne, och det idylliska blef -
sentimentalt.))*) Om detta omdöme skulle vara sannt,
om det endast vore utsidan af det menskliga och
samhälleliga lifvet, som Fredrika Bremer lyckats att
teckna, hvarifrån då å ena sidan den beskyllning för
«djupsinniga deduktionerc, som man - visserligen ej
utan allt skäl - har gjort henne, och å andra sidan
det inflytande, som ej blott hennes vänner utan ock
hennes motståndare måste medgifva henne hafva haft
med afseende på lösningen af en och annan social
reform? Men att förf. vid teckningen af det husliga
lifvet ej fördjupar sig i psykologiska funderingar,
utan låter menniskorna framställa och röra sig
så, «som hennes yttre öga sett«, det anse vi rent
af för en förtjenst i en episk dikt, hvilken så
mycket mera betingas deraf, att förf. oftast låter
teckningen vara gjord af en bland de handlande
personerna. Att under sådana förhållanden förf. så
litet som möjligt uppträdt för att visa oss de
dolda trådar, med hvilka hon satt sina figurer i
rörelse, och i stället låtit oss se dem såsom fritt
handlande varelser, derpå vinner framställningen i
dramatiskt lif och åskådlighet. Hvad slutligen angår
de psykologiska missgrepp och inkonseqvenser, ja,
onaturligheter i karaktärsteckningen, till hvilka
förf. någon gång - utan allt tvifvel i likhet med
de allra fleste författare - gjort sig skyldig, så
kunna vi ej fatta, att de utgöra något bevis för
«att hon icke egentligen var psykolog^, helst de
mer än motvägas af den mängd fina drag ur mennisko-
och enkannerligen qvinno-hjertats innersta djup, som
öfverallt i hennes skrifter möta oss. Så långt måste
vi dock gå i med-gifvande, att just denna ojemnhet
i karaktersteckningen och, i ännu högre grad, en
viss oförmåga vid grupperingen af händelserna hafva
vållat, att Fredrika Bremer i få af sina arbeten
framstår såsom en fallfärdig konstnär. Mästarinna
i utförandet af enstaka detaljer, hjertlig, qvick,
alltigenom förträfflig till sin stil, förråder hon
dock stundom i kompositionen stora brister
*) Se Dietrichson: Inledning i Studiet af
Sveriges Literatur i vört aarhtmdrede, s. 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
