Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
häfdatecknaren bjuda och låta oss hvila vid insigten
i föremålet för hans framställning.
När nu konstnären stiger till deri form af sin
verksamhet, der han sätter oss i beröring med
personligheter och händelser, der han gifver oss en
spegelbild af det rörliga lifvet, hvarmed griper
han dessa strängar, som skola dallra? Icke är det
genom underrättelsen allena, att händelser tirnat,
utan derigenom att han låter det, som sker i hans
berättelser, hända någon eller några. Det är derföre
personligheterna och det personliga lifvet, som för
honörn och oss äro hufvudsaken; det är för dem vi
känna, det är med dem vi lida eller strida, det är af
dem, som konstnären har skapat den verld, hvari han
inlåter oss. Personligheterna äro för honom och för
oss det första och det sista, fröet till händelserna
och händelsernas mål, det är för dem händelserna äro
ett uttryck, det är genom dem de hafva sitt lif.
När häfdatecknaren deremot framlägger sin
redogörelse för händelser och personligheter,
hvarföre lyssna vi till hans tal? Icke är det
egentligen för personligheternas skull, om vi rätt
betänka saken; ty hvad vore för oss häfdens Caesar
utan för Gallerkrigets skull och för romarfrihetens
förfall? Hvad vore Luther, om ej den genomförda
reformationens insegel glänste från hans änne? Icke
är det d erfor egentligen om dem vi fråga, utan om
det som hände genom och i dem. Händelserna äro der det
första; det personliga lifvet är endast i andra rummet
och för deras skull föremål för vår uppmärksamhet. Men
icke heller händelserna äro endast såsom sådana
och för sin egen skull vår vetgirighets mål; lika
litet som individerna hafva de i den historiska
framställningen sin tyngdpunkt i sig sjelfva. Detta
inses ju lätteligen deraf, att icke allt, som handt i
verlden, vilja vi känna, utan vi begära kunskap om det
vigtiga och betydelsefulla. Och när vi mäta värdet,
när vi uppskatta betydelsen, hvartill hänföra vi
händelserna? Till mensk-ligheten och folken. Folken
och menskligheten är det derför vi vilja känna i
händelserna och individerna; de äro föremålen för
vårt kunskapsbegär och medelpunkterna för hafdateck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
