Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
arbete på bibelforskningens fält, utan att derför
hafva lagt å daga någon djupare insigt i modersmålets
byggnad och dess historiska utvecklingsgång. För
oss har det varit ett fullgiltigt skäl till denna
anmärknings framställande, att vi för vår del icke
i kommissionens senare proföfversättningar hafva
funnit spor af Svenska akademiens inflytelse; vi
förmoda åtminstone, att akademien icke, vare sig
för samtid eller efterverld, vill bära ansvaret för
de oegentligheter och brister kommissionens verk
i detta afseende här och hvar lägger’ i dagen, så
mycket mindre som vi ej kunna antaga, att akademien
i alla tider vill stå qvar på samma ståndpunkt, på
hvilken hon stod, då hon sista gången, på 1830-talet,
framträdde såsom vårt modersmåls lagstiftare.
Men denna språkliga synpunkt, menar möjligen någon,
bör väl vara allt för underordnad för att vid honörn
någon egentlig vigt bör fästas? - Ty värr torde de
ej vara få, som bära en sådan invändning på sina
läppar; och vi frukta, att äfven ibland dem, som stå
med händerna midt uppe i bibelöfversättningsarbetet,
denna vigtiga sida af deras uppgift icke blifvit till
fullo insedd.
Den yppersta gåfva ett folk såsom sådant fått af
naturen, det, hvarigenom det är ett folk, skildt ifrån
alla andra, och hvarigenom det kan räkna såsom sina
alla de stora och sköna minnen, som lemnats det i
arf af hugstore fäder - är dess språk. Med språkets
försvinnande eller uppgående i ett annat mister äfven
folket sitt ursprungliga skaplynne och smälter samman
med ett annat. Språkets manliga starka rena klang är
ett uttryck af ett folks lifskraft, mod och adel. Dess
odling är mätaren af folkets. Dess förfall går hand i
hand med folkets. Det bör således utgöra ett föremål
för ett folks varma kärlek, för dess ömmaste och
trognaste vård. Den, som bär hand på det samma,
han förgriper sig på folkets helgedom.
Nu är bibeln en bok, som skall finnas i hvarje hem,
i slott och i koja; som skall läsas af alle, af bildad
och obildad, af hög och låg, af gammal och ung, af
man och qvinna. Det är i sannaste mening en folkets
egendom, en folkets bok. Hvilken omätlig betydelse
har icke då bibelordet äfven genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
