Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN.
grundas på krigstjensten såsom en medborgerlig pligt,
hvilken tillhör alla och tillika är af den karakter,
att den ej med penningar må kunna betalas, utan att
medborgaren vid dess fullgörande bör betala med sin
person. Det var i det amerikanska frihetskriget, som
en medborgerlig här först visade sin makt inom det
moderna samhället, och det var 1789 års fransyska
revolution, som inskref denna skyldighet i den
Europeiska statsrätten, för att på ett segerrikt
sätt tillämpa henne i de krig, som revolutionen
uppkallade. Efter att hafva i 1791 års konstitution
förklarat alla aktiva medborgare och deras barn,
som voro i stånd att bära vapen, såsom en del af den
väpnade styrkan, såsom ett nationalgarde i farans
stund påräkneligt till landets försvar, uttalade
man i 1793 års konstitution såsom grundsats, att
republikens väpnade styrka utgöres af hela folket. Att
den väpnade styrkan skall vara uteslutande na-tionel,
visar sig i 1795 års konstitution, som stadgar,
att ingen främling, som ej hade förvärfvat fransk
medborgarerätt, kan upptagas i de franska arméerna,
med mindre han gjort ett eller flera fälttåg till
republikens upprätthållande. Grundsa&en om allmän
värnepligt har derefter ingått i de flesta länders
krigsförfattning och införts i åtskilliga länders
grundlagar, senast i nord-tyska förbundets författning
af år 1866. I England, Nord-Amerikanska staterna och
Schweitz har visserligen denna grundsats ej blifvit
tillämpad till bildande af någon stående armé, men
Englands och Nord-Amerikas milis-system och Schweitz’
hela försvarssystem grundar sig på allmän värnepligt,
hvilken sedan 1810 hos oss blifvit anlitad för den
förstärkning, som vår ständiga armé fordrar. Denna
grundsats om allmän värnepligt kan ej i sin nakenhet
genomföras. Man kan ej för tillfället, genom ett
vädjande till den medborgerliga goda viljan, medelst
en uppmaning att gå man ur huse stampa fram ur marken
utrustade och öfvade krigshärar, som kunna mäta sig
med en mäktig fiendes anfallande här, försedd med
alla slag af nyare tiders krigsmateriel. Som dessutom,
huru vidsträckt man än må söka genomföra grundsatsen
om allmän folkbeväpning, detta ej låter sig göra
på ett sätt, som fördelar tyngden af ansträngningen
lika på alla medborgarne i hvarje ögonblick och på
hvarje punkt, måste en ordning för denna skyldighets
utgörande stadfästas, hvarvid man har att taga hänsyn
till medborgarnes fysiska krafter, passande ålder
och anlag för yrket, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
