- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
310

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

fulla och öppna. För flertalet gälla den döende Hebbels
ord: antingen fattas oss människor bägaren eller vinet.

Kärlekens djupaste tragik är att först sedan själ
och sinnen lärt genom sina misstag, äro en del
människor färdiga för den stora kärlek, som af tvenne
väsen kan dana ett fullkomligare.

I dikten som i lifvet prisas stundom den första,
stundom den sista kärleken som den starkaste.
Ingendera behöfver vara det och hvardera kan vara det.
Den starkaste kärleken är den, som — i hvad ålder
den än kommer — upptager mest af alla
personlighetens krafter.

Bourget, som i dessa frågor har den fransmannens
finhet germanen så ofta saknar, säger sant: att det
ej finnes någon viss ålder för att älska, emedan den,
som kan älska dans le sens complexe d3exaltation idéale,
aldrig upphör att göra det. Och han anser äfven
gränsen för möjligheten att inge kärlek lika obestämd
— när man talar om öfverlägsna varelser, som äro i
stånd till des emotions supérieures — en mening, som äfven
Stendahl delade och hvars sanning den galliska själen
ofta bevisat.

Det händer också mer än en gång att först när en
människa bör vara färdig med kärleken, är hon
verkligen färdig för den. Dess färre äro möjligheterna att
finna den kärlek, hon önskat ge och mottaga. Ändå
färre möjligheter att hon — med hela sin varelses
instämmande — kan ge sig åt den.

Ty ett är att äga rätten till sin stora känsla; ett
annat att äga rätten eller möjligheten till sin fulla lycka.

Kärleken må bli aldrig så fri i sin samhälleliga
form: från de genom dess eget väsen oundvikliga
lidandena, liksom från de genom sambandet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free