- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
514

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

514

LIFSLINJKR

Hvad är döden annat än en form af hvad vi,
jordiskt sedt, kalla framtiden? Vi nämnde den dåre,
som på morgonen stannade stilla, fordrande visshet
att lefva till aftonen innan han fann mödan värd att
under dagens lopp röra sig. Men hörde vi ej inse
den lika stora dårskapen i ett tal sådant som det,
att man måste tro på sin odödlighet för att finna mödan
värd att lefva jordelif vet ? Hvarje dag är ju ett ovisst
steg in i det mörker, vi kalla den jordiska framtiden;
hvarför är det mera nödvändigt att förutveta något
om den del af framtiden, till hvilken döden är steget?
Ännu aldrig förenklade någon spådomskonst den
jordiska framtidens uppgifter, men väl förvirrade dem.
Och hvad äro alla spekulationer om den personliga
odödligheten annat än spådomskonst använd på
evigheten?

*



Hvad vi behöfva är icke att veta, huru allkraften
efter döden skall omvandla oss, den allkraft, genom
hvilken vi skapas och skapa, varda och förgå —
eftersom vi sedan oändliga tider äro, bestå, skapa och
förgå utan att ha vetat något om nästa tillvarelseform.

Hvad vi behöfva är att åter lyssna till orden:
Kommen till mig I alle, som arbeten och ären
betungade ... och I skolen finna ro till edra själar.

Men icke då de underbara orden ljuda från
mänskliga läppar utan från det djup i lifvet, s;om vi
hittills kallat döden.

I sko le n finna ro. Icke allenast från lifvets
mödor utan äfven från lifvets mest aggande undran,
den om jag bortom lifvet alltjämt skall kunna tjäna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free