Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 LIFS LIN (ER
som kunna besparas de enskilda ; hvilket slag af lycka,
som bör främjas och hvilket, som bör underkännas.
Ibsen har ofta betonat det hemlighållna som
personlighetens fara. Och med rätta. Ty därur kommer hvarken
någon stor väckelse för mig själf eller samhället, sällan
något stort värde för det hela. Det är också den
uppenbara synden, Nietzsche menar, när han som ett uttryck
för den ariska människans känsla af sin värdighet
framhåller »den upphöjda åsikten om den aktiva synden»,
denna, som Nietzsche själf kallar »den Prometheiska
dygden». Men Nietzsche visste att denna synd endast
begås af dem, för hvilka många andra slags synder
äro omöjliga; af den, som — i ordets djupa mening
- - blifvil samvetslös.
Denne utsänder ej en enda handling utan
vissheten : att handlingen, förr eller senare, skall
hemsöka honom med krafvet att ban ger den sitt namn
och för den bär sitt ansvar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
