- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
123

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA

123

Ar deri ensidiga själfhäfdelsen af gröfre art, då brister
den mot samhällslifvets, är den af finare art
mot själslifvets fasta hinder!

Vi k o n n a ej tillfredsställa våra lifsbehof annat
än i samband med det hela. Och vi kunna ej tjäna
detta, utan att det i viss mån tillfredsställer våra
lifsbehof. Ja, äfven en grundsatstrogen egoist, en
jag-dyrkande estet, vill uttrycka sig icke endast inom sitt
arbetsrum: han trycker åtminstone sina dikter — på
japanskt papper i numrerade exemplar -— för sina
själsfränder!

Ty det är nu en gång så, att våra lust- och
olust-känslor förbundit oss med andra. Och de äro mer
utpräglade i den mån de orsaker, som framkalla dem,
äga betydelse för den enskildes tillvaro såsom
medlem af släktet. Bryter egoisten detta samband, då
mister njutoingen makt att ge njutning. Då måste den
ständigt söka nya medel, ständigt ökas. Den ödelägger
sålunda slutligen den njutande, som därjämte
beröfvat sig otaliga, ur sambandet med släktet vällande,
högre glädjeämnen.

Det finns t. ex. medfröjder så lifsstegrande, att.
inan, för att få behålla dem, vore frestad att kalla nödens
och förödmjukelsens lifshämningar oumbärliga! Såsom
den, att se en fattig, förbisedd, förgrämd människa
slutligen lysas upp af framgången; att se en glimt af
sol falla in i en karg tillvaro! Man ville tacka den,
som blef lyckliggjord, så rikt och varmt känner man
hans lycka. Och ehuru denna medglädje, likaväl som
medlidandet, visserligen kunde upplösas i idel
»själf-viska känslor» — och ehuru man således ej teoretiskt
kan bevisa, att inedglädjens egoism är mera värd för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free