Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mo
LIFS LINJER
duglighet i ett och inser nödvändigheten att försaka
vissa värden, för att med ökad kraft tillägna sig andra.
Men filisterdömet — som består i afstängdhet. — får
icke uppkomma: enhvar lär sig vidga sitt medkännande,
sitt förstående till del hela; enhvar lär sig glädjen
i hvilan liksom i verksamheten. De unga
medborgarna fostras under frihet till själfstyrelse;
deras insikter bli omedelbart omsatta i verkligheter;
deras allmänbildning motväger all ensidighet, medan
deras yrkesduglighet ger dem den helhet och
målmedvetenhet, den uthållighet och besinning, som böra
tillhöra medborgaren.
Såväl Wilhelm Meister som Faust utmynna i den
samverkans tanke, genom hvilken Faust slutligen erfar
lyckan att
A uf freiem Grund mit freiem Volke stehn.
Och denna frihet blef möjlig, emedan enhvar
insåg den harmoniska samverkans betydelse under
arbetets organisation enligt det nya — industriella
— tidsskedets kraf. Ty Goethe, så mycket mer
djupblickande än senare Ruskin, betraktar industrien som
en del af den nödvändighet, vi ej kunna undgå men
väl leda.
Goethe vidgade år från år sin lifsfromhet till
Weltfrömmigkeit. Emedan han såg allt ur
evighetens synpunkt, fanns för honom intet., som ej
i sig inneslöt utvecklingsmöjligheter, ingen, som han
ville göra till medel för en annan. Alla äro vi
själf-ändamål och således kunna vi varda hvarandras kraft
och hvarandras lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
