Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än jag nog vet att arbete är en lättnad och en glömska.
Jag får inte ens arbeta och glömma. Maten smakar
illa i min mun och skaffar mig ondt i magen.
Kvinnor — de äro en pest, som det är en plåga att minnas
att man någonsin har fikat efter. Barn — jag
begravde mitt sista för tio tolv år sedan. Religionen —
den skrämmer mig. Döden — skräcken för den
förföljer mig i sömnen. Brännvin — å, herre Gud! Det
är det enda som ännu håller mig kvar i livet!
”Dricker jag för mycket — än sedan? Det är för
att jag har mycket att glömma och bara har en liten
tid kvar att sola mig, innan mörkret skymmer bort
solen för alltid för mina gamla ögon.”
Omottaglig för den gamle mannens filosofi gjorde
Torres en otålig rörelse liksom för att gå.
”Många pesos, bara en handfull pesos”, bad den
gamle peonen.
”Inte en centavo”, sade Torres bestämt.
”Det är bra”, sade den gamle lika bestämt.
”Vad menar ni?” fräste Torres, plötsligt
misstänksam.
”Har ni glömt?” lydde svaret, och det uttalades i
en sådan ton att Yi Poon undrade av vad anledning
Torres tycktes ge peonen underhåll.
”Jag betalar er enligt överenskommelse, för att ni
skall glömma”, sade Torres.
”Jag kan aldrig glömma att mina gamla ögon sågo
er stöta ner senor Alfaro Solano bakifrån”, svarade
peonen.
Ehuru han fortfarande satt gömd och orörlig
bakom pelaren, for Yi Poon upp, bildlikt talat. Solanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
