- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
73

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åkaren och grofsnickaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dagen — en hel förmögenhet i deras hungriga ögon
— och så begäfvo vi oss i väg till närmaste kafé.

Nu måste jag naturligtvis förklara för dem, att jag
endast var en forskare på det sociala området, som ville
ta reda på huru den andra hälften af mänskligheten hade
det. Och de blefvo genast tysta — slutna som musslor i
sitt skal. Jag var icke deras gelike — mitt språk var
förändradt, min ton var en annan, jag var med ett ord
en öfverklassare, och det kände de.

»Hvad vill ni ha?» frågade jag, då kyparen kom för
att få order.

»Två skifvor och en kopp té», sade åkaren ödmjukt.

»Två skifvor och en kopp té», sade snickaren lika
ödmjukt.

Låt oss nu stanna några ögonblick inför denna
situation. Här sutto två män, som jag hade bjudit in på ett
kafé. De hade sett mitt guldmynt och de kunde förstå
att jag inte var någon tiggare. Den ene af dem hade ätit
en liten bulle under dagen, den andre hade icke ätit
någonting alls. Och de begärde »två skifvor och en kopp
té!» Denna beställning skulle kosta två pence per man.
Med »två skifvor» menade de två skifvor bröd med smör.

Där hade jag nu samma ytterliga ödmjukhet, som
de hade visat gent emot fattighusets portvakt. Men den
ville jag ej veta af. Så småningom ökade jag på
beställningen — ägg, stekt fläsk, mera ägg, mera fläsk, mera
té, mera smörgåsar och så vidare — och de försäkrade
hela tiden med sväfvande röster, att de ej behöfde
någonting mer, men slukade alltsammans med korphunger så
snart det sattes fram.

»Den första kopp té jag har druckit på fjorton dar»,
sade åkaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free