Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Då Alice biktade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bikta sig mera på allvar. Den yngre generationen
förklarade att de hade förbehållit sig platser på första
bänken vid bikten, och många av de äldre skämtade i
tvungen ton om Alices omvändelse och Alice fann sig
plötsligt mycket omtyckt av vänner som i tjugu år
glömt bort att hon fanns till.
En eftermiddag, då Alice med bibeln i handen
ämnade stiga upp i en spårvagn, befallde Cyrus Hodge,
socker fabrikör och pamp, sin chaufför att hålla
bredvid henne. Med överdriven vänlighet tvingade han
henne att stiga upp i bilen bredvid honom och körde
en lång omväg och offrade tre kvart av sin tid för
att föra henne till hennes bestämmelseort.
”Att se dig är bot för sjuka ögon”, kuttrade han.
”Så åren flyga! Du ser präktig ut. Du känner till
hur man håller sig ung.”
Alice smålog och svarade med en artighet i den
frikostigt vänliga polynesiska stilen.
”Å, herre Gud”, sade Cyrus Hodge, ”jag var en
sådan pojke på den tiden!”
”Åja, litet pojkaktig”, instämde hon skrattande.
”På den där tiden var det barnsligt, allt vad jag
gjorde.”
■”Kommer du ihåg den natten då din kusk blev
drucken och lämnade dig. . .”
”Sch!” varnade han. ”Den där japanske kusken
har nu tagit examen vid högskolan och kan mera
engelska än någon av oss. Jag tror också att han är
spion åt regeringen. Varför skulle vi tala om något
för honom? För resten var jag så ung. Du minns ...”
”Dina kinder voro som persikorna vi brukade odla
innan fruktflugan från Medelhavet fick bukt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
