Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charley Longs grymhet, bokhållarens orättvisa
bestraffning och det dagslånga, månadslånga,
årslånga strävsamma arbetet vid strykbordet...
Hon hoppade över en vers, som hon visste var
alldeles obegriplig för henne, och försökte sedan,
de följande.
I lövsalns skymning simma ännu rester
av dagsljus, glimt av guld och av opal,
Ty solen dalat; glöden ifrån väster
är som ett ädelt vin så mild och sval.
Den glimmar ännu på najadens panna,
som i fontänens djup sin avbild ser.
Skumdropparna på hennes händer stanna
och falla, en för en, i skålen ner.
»Det är vackert — å, så vackert!» suckade hon.
Men med vördnadsfull bävan inför poemets längd
—- en hel volym av mysterier — rullade hon
tillsammans manuskriptet och lade det ifrån sig. Därefter
fördjupade hon sig åter i den gamla byråns
innehåll, sökte gåtans lösning bland de ömt älskade
relikerna efter den avlidna.
Denna gång tog hon upp ett litet paket omsvept
med silkespapper och omknutet med ett band. Hon
öppnade det försiktigt och med samma högtidliga
allvar som hos en präst då han står framför altaret.
Ur papperet tog hon en liten spansk gördel av rödt
satin, försedd med valfiskben som en korsett och
prydd med spetsar — helgdagsstass för
pioniär-hustrun vid gränsen, som kommit vandrande över
slätterna. Gördeln var sydd för hand efter den
spanskkaliforniska modellen från samma förgätna
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
