Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Huru David redde sig med herr Stens hofmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slingring han sedan följde med samma varsamhet, utan
att lämna skogsbrynet, där han bättre doldes af trädens
skuggor. I början upptäckte han intet misstänkt. Endast
harar och ekorrar, uppskrämda ur sin korta hvila,
rasslade här och där mellan torkade grenar i skogssnåren.
Redan begynte han tro att Josua onödigt uppskrämt
byn med inbillade faror, då han ett stycke längre fram
hörde en häst gnägga på norra sidan om vågen. Snart
besvarades gnäggandet af en annan, och kort därpå blef
David varse en rök mellan träden. Han kröp nu med
ljudlös försiktighet längre fram och öfvertygade sig
genast, att Josua väl räknat miste, men icke bedragit
sig om de gäster, som närmat sig Myllyranta.
På en liten öppen gräsplan inne i skogen stodo
elfva fullt sadlade hästar bundna vid träden, och ett
stycke därifrån, nära vägkanten, hade en trupp beväpnade
hofmän slagit sig ned kring en upptänd eld.
David räknade dem; de voro tio; således hade en blifvit utsänd
som spejare eller utkik.
Desse mäns utseende var vildt och röfvarelikt, deras
vapen rostiga; hästarna, liksom de själfva, syntes magra
och uthungrade; det var ett annat folk, än de raske,
välklädde och väl beväpnade män, som utgjorde herr
Bos följe. David igenkände några bland dem, hvilka
han visste vara i herr Stens tjenst, i synnerhet anföraren,
som med sitt af ett yxhugg förfärligt vanställda ansikte
var känd under namn af Sven med den klufna näsan.
De tycktes hafva slaktat och stekt ett par får, dem de
troligen snattat från Ljungars betesmarker, och vräkte
sig nu, efter slutad måltid, makligt i gräset.
— Se åt hvar Kukko dröjer! yttrade anföraren
otåligt. Mjölnarpacket sofver längesedan på sitt öra, och
det blir tid att börja, innan solen går upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
