- Project Runeberg -  Ljungars saga /
394

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Den siste Ljungars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ryttarne hade utsändt spejare i skogen, och desse
återvände med det budskap, att stigmännen hade sitt
tillhåll i ett trångt bergspass en half mil från Ljungars.
De voro trettio beväpnade män, förlitade sig på bergens
otillgänglighet och kände sannolikt ryttarnes ringa antal.
David beslöt att utan dröjsmål kringränna dem och,
kosta hvad det ville, befria upplandsbygden från denna
landsplåga, som redan i åratal varit dess skräck. Han
kände från barndomen hvar klyfta i denna skog, och
på denna kännedom grundade han sin plan.

Hvad stigmännen ej kunde veta var att tio uppbådade
män från Myllyranta by åtföljde ryttarne till
fots och anländt en timme efter dem till Ljungars.
Ryttarne lämnade sina hästar under bevakning af fyra
bland byamännen och fördelade sig med de sex öfriga
i tre afdelningar, som från olika håll inträngde i den
oländiga skogen.

Knappt hade David med Knut Stensson och fyra
af ryttarne kommit under granarnas skugga, innan Knut
utropade:

— Stanna, gif akt, hon står framför oss och stänger
vår väg!

Knut igenkände blott alltför väl Ljungars hvita
flicka, som många gånger förut varnat och vägledt
honom, men hvilken han nu ej återsett sedan två år.

David ryste. Han ihågkom synen när Birger och
Beata rodde med biskopen till olycksfärden från Nerpes.
Men nej, han fick ej tveka, han fortsatte marschen.
Gestalten sväfvade öfver gångstigen, och de gingo tvärt
genom hennes fållar, utan att förnimma annat än den
förra kyliga fläkten.

Deras väg förde dem förbi Ljungars källa. Dagen
var varm, en dryck vatten efterlängtad, men källan var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free