Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM J SKOGEN.
273
en kulas hvinande tätt invid mitt öra kommo mig att
springa upp, med en ovilkorlig känsla af bestörtning.
Jag stoppade brefvet i bröstfickan och lyssnade
orörlig. Om skottet kommit mitt hufvud sa nära af
vada, skulle jägaren snart bli synlig, eller åtminstone
något ljud tillkännage hans närvaro, men inte ett ljud
hördes, ej det minsta prassel, som kunde beteckna en
menniskas grannskap, kunde jag, med den mest spända
uppmärksamhet, erfara; allt var tyst, och till och med
de lyssnande småfåglarne sutto förstummade af smällen.
Jag uppgaf några jägarrop, men intet svar följde, och
ett ögonblick ämnade jag släppa hundarne, hvilka oro-
liga af skottet ryckte i kopplet, men det skulle tjenat till
ingenting, de egde ingen instinkt att uppsöka menniskor.
Förbittrad och upprörd öfver denna tystnad, som
icke lemnade mig några tvifvel om att jag sjelf varit
denna hemlighetsfulla jägares mål, ty mina rop skulle
ovilkorligt höras på längre afstånd an han hunnit
aflägsna sig - rusade jag fram i den riktning, hvar-
ifrån skottet kommit, och sökande rundtomkring, uttröt-
tade jag mig förgäfves. Först då min vrede något
svalnat, insåg jag, att den som vågat detta, säkerligen
bättre an jag kände, antingen något säkert gömställe,
eller någon bättre vag för flykt i denna obanade och
vilda trakt an öfver de moras och vindfällen, som vid
hvarje steg hejdade mig.
Emellertid hade jag kommit alldeles ur den kosa,
jag borde följa, och det dröjde länge innan jag åter-
funnit den. Solen baddade varmt, och den ifver och
den spänning, som ett äfventyr alltid medföra, den
öfverretning, som lifvat mig under mitt fruktlösa sökande,
hade nu efterträdts af ett slags matthet, som helt och
hållet förjagade min glädtiga sinnesstämning, och då
jag med ratt släpande och långsamma steg just i mid-
dagshettan anlände till gästgifVaregården, syntes det
mig sa motbjudande, att genast satta sig på en vagn,
för att i dammet fortsätta vägen, ätt jag i stället lade
mig på en smal och hård soffa i ett af de små rum-
men, för att hvila ett par timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
