Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
299
fastnat i en blårandig linnebyxa, och då Petter drog
på tåget, lyftes benet upp till vattenbrynet.
De tre karlarne i kärret sågo bestörta på hvar-
andra. Nils Persson torkade sig ifrigt i pannan med
sin lilla rutiga näsdnk, och kommissarien trampade sa
häftigt på den murkna trädstubben, att den föll alldeles
sönder, och han ännu en gång sjönk ned i vattnet.
"Hvad vill det här säga? Yi komma hit för att
söka en postväska och vi finna ett lik," sade kommis-
sarien med komisk pathos, då han åter blifvit bragt
på det torra, "hvad säger herrn om den här saken ...
hvad skall man tänka?"
"Att här ligger ett lik, man kan ännu åtminstone
icke tänka annat," sade jag, oaktadt min fasa, nästan
leende åt deras löjliga och förbluffade miner.
"Ja, ja! Jag har då alltid hört berättas om det
här kärret och skogen häromkring ... både fan och troll
grassera här ... och mormor min, .berättade hur hon
en qväll, just här ..."
"Bry dig nu inte om att berätta sagor," sade jag,
afbrytande Petters vältalighet, hvilken nu kommit till
oss, och lemnat både dragg och stake, "utan lat oss
hjelpas åt att draga upp hvad som finns i detta besyn-
nerliga kärr. Det ar troligen någon som klifvit ned
sig och drunknat."
"Ja, det förstås, att herrskapsfolk inte vill tro på
någonting," mumlade Petter stött, "men nog ar det
säkert, att mycket fanstyg finns här... Har inte Nils
Person också hört, om friskytten, som de kalla, hvilken
skjuter efter folk sa kulorna hvina en om örona? Jag
skulle aldrig vilja nämna’t om vi icke voro sa många
och solen sken, for se ..."
"Tycker inte kommissarien, att vi skola göra några
försök att f å upp liket?" sade jag, otålig öfver deras
prat och obeslutsamhet, och helt och hållet gifvande
vika for den önskan jag kände, att få någon reda på
det äfventyr, i hvilket jag blifvit delaktig och hvilket
tycktes bli allt mera dunkelt och inveckladt.
Emellertid var detta försök långt svårare an jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
