Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, som ju åtföljt honom, varit i Sverige vid den
tid då den gamle mannen mördades. Förskräckelsen för
Jensen och motviljan att återse honom voro starkare än
alla förnuftsskäl, och uppfyld af villrådighet och ängslan,
stannade hon instängd i sitt rum, ehuru hon hundra
gånger sökte besegra sin fasa, och beslöt att ännu en
gång med lugn och sansning granska den likhet, som
uppväckt hennes förskräckelse.
Systerns svimning och föregifna sjukdom hade hos
Holger väckt en obestämd oro, som icke minskades af
hennes ihärdiga nekande att mottaga honom, och fullt
besluten att mot hennes vilja gå in, för att utröna om
hennes illamående och osynlighet kunde hafva någon,
för hans vän eller honom sjelf vådlig anledning, stod
han trummande på fönsterrutan i salen, medan Jensen,
sittande i en stol, med benen upplagda på en annan,
rökte ur en liten kort röd lerpipa, halfsofvande efter
den nyss intagna middagen.
I detsamma öppnades dörren ifrån Pellas yttre
rum och Dora utkom. Holger, som vändt sig om,
upptäckte genast, att hon stoppade ett bref i barmen,
och ständigt misstänksam följde han henne ut i förstugan.
"Hvad var det för en biljett, som du gömde så
väl?" sade han med skämtsam ton.
"Det var ingenting," svarade flickan förlägen och
ville aflägsna sig; men Holger fattade henne i armen
och fortfor alltjemt i samma ton af munterhet ech
sjelfsvåld:
"Se så, nu narras du; jag såg att du gömde ett
bref, visa mig det eller jag tar det sjelf."
Dora blef röd i synen, och framdragande en liten
biljett under sin halsduk, sade hon snäsigt:
"Det är frökens ärenden jag går, och hon har
väl rätt att skrifva till hvem hon vill!"
"Ja visst; jag tänker inte bestrida henne denna
rätt. Ah! Jaså, till notarien," sade Holger, som ryckte
till sig biljetten, hvars bestämmelse han anade.
"Skall du gå ända till lagmannens i afton; det
är ju tre mil?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
