Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en enda skymt af sin egen själ, sin egen svaghet, sina
egna strider, med ett ord sig sjelf; som aldrig behöfver
deltagande, aldrig vill väcka afund, och aldrig kan
bli beklagad. – Denna isiga och stela dygd kan jag
blott beundra. Den stolthet, som ligger till grund
derför, väcker mina sympatier, jag lider af att ömkas,
men jag njuter på samma gång af ljufheten uti att
låta mina tårar och mina ord ohejdadt strömma ut;
se här derföre den enkla berättelsen om en ungdom,
som, nu vid tretiofem år, tyckes ligga så långt bakom mig.
Min mor dog, då jag ännu var barn; hennes bild
sväfvar blott oredigt för mitt minne. Min far, hvars
utomordentliga godhet, inskränkta förstånd och ringa
verldserfarenhet gjorde honom föga passande, att
uppfostra ett barn med mina medfödda böjelser, lemnade
mig också fullkomligt åt mig sjelf, och åt vården af
en ung, ytlig och värdelös fransyska, som händelsen
förde i hans hus och som snart installerades som min
guvernant. Hon uppfylde sitt kall väl, efter sitt eget
omdöme, då hon lyckades bibringa mig de talanger
som, enligt hennes egna ord, ’en ung flicka nödvändigt
måste ega’ och ibland dessa stälde hon icke sist
konsten att med behag föra sig i ett sällskap, och med
beräkning kunna ordna sin toalett. Hon fick i mig
en alltför läraktig elev.
Tid femton år var jag redan en fullkomlig kokett,
utan att ännu veta hvarföre, eller hafva gjort mig
reda för det nästan omedvetna nöjet och eggelsen i
begäret att behaga. Utan tvifvel låg redan i min själ
medfödd denna olyckliga behagsjuka, men en förståndig
och passande ledning skulle kanhända, om icke
fullkomligt ha qväft den, dock gjort den oskadlig och
underordnad; nu deremot utvecklades den till sin högsta
grad, den blef mitt lifs mål, ett slags ärelystnad utan
gräns, som stegrades i ännu högre grad, då min kusin,
en ung flicka af verkligt utomordentlig skönhet, kom
att tillsammans med mig uppfostras af mamsell Herminie.
Jag glömmer aldrig den känsla af oväntad sällhet,
som jag erfor vid upptäckten att man ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
