Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
sig ofta ned emot Karina, som satt midt för honom och skötte tydligen sin konversation bättre an sina åror.
Den häftiga och säljsamma oro, jag känt sedan gårdagen och som möjligen kunnat öfvergå till rödsot, var i ögonblicket bortblåst. Jag utstötta en djup suck, långt mera af lättnad an sorg, och ruskade på mig med samma känsla af belåtenhet som en hund, hvilken lyckligen kommit upp, sedan han blifvit kastad i vattnet.
I detsamma landade den lilla båten. Karina och hennes roddare stego derur, den unga herrn upptog från botten deraf en alldeles tom skjutväska och en bössa, som troligen icke ens var laddad. De stodo några ögonblick stilla midt för hvarandra på stranden. Jag förmodade, att de vexlade några ord, som jag icke kunde höra, han höll hennes hand länge i sin och aflägsnade sig sedan långsamt utmed kanten af sjön, sedan han vändt sig om flere gånger, sa länge den unga flickan syntes på gångstigen genom hagen.
"Se sa! Der har hon nu funnit lifvets poesi, som hon sökt. Det var visst vardt att hålla sa långa och obegripliga tal om den saken. Det var likväl endast för konsten hon skulle brinna. Jo, en vacker konst, minsann. Min lilla uppskrufvade poetissa, jag tycker verkligen att du nu helt beskedligt vandrar i den der gåsmarschen bland alla andra unga flickor; efter allt hvad jag kan se och tro," mumlade jag, icke utan en smula bitterhet, under det jag gick hem sa fort som möjligt, för att icke försumma frukosten, efter hvilken jag kände den innerligaste längtan.
"Ah, det var roligt att se Benjamin kry igen, han var icke rask i går." sade kaptenskan, s,om med förnöjelse räckte mig karotten med den stekta potatesen för tredje gången.
"Ja, det ar sannt, hvad kom det åt dig i går qväll? Du var gråblek som en skumost i synen," inföll kaptenen och slog i sitt bränvinsglas.
. "Det var högst besynnerligt, jag begriper det icke sjelf," sade jag med fullkomlig uppriktighet och sträckte mig ännu en gång efter potateskarotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
