Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Joddlande en melodi ifrån sitt hemland, med en röst sa klar och frisk som talltrastens, sprang hon upp i glädjen att hafva påfunnit ett medel, att kunna utspionera sin älskare och bedraga sin far, och likväl älskade hon uppriktigt båda; men liksom sjuk-domarne under vissa perioder utbilda sig på olika sätt och antaga olika kar akt er er, sa hade dygderna i detta århundrade .nästan blifvit vanskaplingar och karrikaty-rer, ofta äfven i det bästa hjerta. Följderna deraf blefvo vidunderligheter, som gäcka allt omdöme och förefalla oss i detta ögonblick såsom galenskaper eller fabler.
Gökklockan, den enda lyxartikel som det lilla huset inrymde, slog sex, och skymningen hade redan inträdt, då Coranda, insvept i sin kappa, kom ut ur sitt eget rum, sedan hon väl tillskrufvat alla fönsterluckorna innanför, utom den till det ännu oppna fönstret. Med vigheten af en ekorre klef hon upp på kanten deraf, hoppade ned på marken, tillsköt fönstret och uckan utanför med noggranhet, och skyndade ned till stranden.
En hop landtfolk ifrån granskapet stego i färjan just som hon kom ned, och förenande sig med dem, var Coranda snart inklämd mellan bondflickorna, hvilka liksom hon ämnade sig till kungsgården, för att beskåda den granna festen.
Den tunga och klumpiga farkosten gled långsamt öfver vattnet, som nu förlorat den ’sista färgbrytningen efter solens nedgång, och låg blankt, men mörkt och orörligt deromkring; efter tio minuter landade man ett stycke nedanför orangeriet, ungefär der det lilla täcka sommarnöjet "Viken" nu ligger.
Den skrattande och pratande flocken af bonddrängar och pigor ’tog vägen öfver karusellplatsen till slottet,, genom den sa kallade engelska parken, hvars träd då icke ännu voro sa skuggrika som nu, och der de grekiska stennlosoferna ännu stodo i solskenet, obesmittade af det mögel och den mossa, som nu profanerat deras mantlar och nakna hjessor, och med fri utsigt öfver kanalernas vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
