Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Huru lifligt jag i denna stund i min inbillning
ser det höga, skumma rummet, med sina mörka
damastklädda väggar, sin stora marmorspis med bronsuret,
hvars hårda, skarpa knäppningar liksom hamrade in i
mitt minne hvarje sekund af den enformiga dagen
med en dödande noggrannhet! Den tunga ljuskronan
i taket med sina slipade glaskläppar, stora som téfat,
de gamla, dystra porträtterna, glaskuporna med de
odrägliga guldfiskarne, hvilka i evig ringdans tycktes
tälja sitt enformiga lif, liksom jag sjelf — ja, ända
till den uppstoppade lilla apan i hörnet vid spiseln,
med sina orörliga ögon af glas, och det klumpiga
eldstället med en skyffel så stor och tung, att man dermed
kunnat gräfva en graf, allt, allt ser jag framför mig
i den dunkla osäkra belysningen af en ständigt
brinnande ekstubbe, hvars ojemna och bleka låga än
flammade upp, än qväfdes och aftynade, liksom oron
och otåligheten i min egen själ.
"Endast den, som sjelf i ungdomens och passionens
ålder varit fjettrad i det outhärdeliga tvånget af
ett lif som mitt, kan fatta plågan deraf och de
vidunderliga tankar och fantasier det kan föda, den
vådliga förvirring och oreda det kan skapa i känslor och
begrepp.
"Många gånger om dagen lät jag mitt onyttiga
arbete sjunka ned på knäet, och mina blickar hvila på
den gamla ladyn och hennes sällskapsdam. Jag kände
ett slags spökrädsla vid betraktandet af deras stela
orörliga drag; det föreföll mig, som om de varit döda
sedan åratal, och ändå sutto här qvar som eviga
mumier, oåtkomliga för tiden och lifvet och utan
begrepp om årens och dagarnes lopp, om det varma
blodets svallning, det unga hjertats åtrå och qval, och
hoppet och kärleken och oron och längtan, som dvaldes
bredvid dem, inneslutna i samma graf.
"Ett slags förstening tycktes mig hafva omslutit
hela detta gamla slott, och jag flydde med förtviflan
ut i parken, der stormen ruskade trädens kala grenar
och regnet öfversvämmade gräs och sandgångar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
