- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
167

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dig helt hastigt, fanns ingen pierrot i din närhet,"
inföll Alf.

"Nej, han var då nyss försvunnen. Besynnerligt
nog, hade jag nu väl öfvervunnit febern, men icke
dess fantasier, den skalliga pierron spökade alltjemt i
mina drömmar om nätterna, utan att jag ansåg det
för annat än obehagliga drömmar, tills jag en morgon,
då jag vaknade badande i svett, efter att återigen
hafva sett honom i sömnen stående vid min säng och
med sin gemena tyska brytning upprepa orden: "gif
mig igen min peruk", till min obeskrifliga bestörtning
finner på mitt skrifbord en papperslapp, hvarpå samma
ord äro skrifna, med en spetsig, ojemn, bakåtlutande
stil, liksom man skulle hafva skrifvit med venstra
handen.

"Jag trodde mig ännu drömma; jag upptog papperet
och vände det på alla håll. Huru hade det
kommit dit?

"Jag ringde. Uppasserskan kom in, men kunde
icke gifva mig någon upplysning. Ingen hade sökt
mig eller varit i mina rum, hvarken qvällen förut
eller på morgonen, nyckeln hade varit urtagen som
vanligt, försäkrade hon; men naturligtvis trodde jag
henne icke. Det var säkert att någon varit inne, jag
kunde icke tvifla derpå, men hvem?

"Hvem skulle fallit på den idén att skrifva dessa
ord, som, ehuru de ständigt ljödo i mina öron, likväl
aldrig blifvit uttalade af mina läppar, till den grad
föreföllo de mig hemska och vedervärdiga.

"Jag kastade papperslappen i eldbrasan, men hela
dagen kämpade jag fåfängt emot en känsla af obehag
och nedslagenhet, som ingenting kunde skingra.

"Några dagar förgingo, jag lugnade mig och var
nära att glömma denna i sig sjelf så obetydliga
händelse, då jag åter i drömmen såg den lilla juden med
hvita masken.

"Jag steg upp matt och olustig; denna figur hade
blifvit en mara, en verklig vampyr för mig, och de
fatala ord han ständigt upprepade susade ännu i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free