- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
170

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin rol så väl, och hade dessutom intet antagligt skäl,
att icke mottaga mitt fördelaktigare anbud, i fall man
betalt hennes tystlåtenhet.

"Då jag åter blef ensam, var min första omsorg
att noga undersöka hela min lilla våning.

"Jag hade bott der i mer än ett år, och det var
icke gerna möjligt, att någonting kunde finnas, som
var mig obekant; emellertid undersökte jag hvarje vrå,
tittade under bord och stolar, tände ett ljus och
undersökte den mörka garderoben i min sängkammare
och sköt till och med bokskåpet ifrån väggen.

"Detta skåp dolde verkligen en dörr, jag hade
glömt det, men den var låst på insidan, och nyckeln
mindes jag nu ganska väl att värdinnan tagit i
förvar; dessutom om man äfven kunnat föreställa sig,
att den möjligtvis kunnat öppnas utifrån, hur skulle
skåpet kunnat nyttas eller komma på sin plats igen,
sedan man gått ut, det var ju orimligt.

"Förargad och villrådig kastade jag mig på soffan
och stirrade tankspridd framför mig, då i en hast jag
tyckte mig upptäcka något anmärkningsvärdt på
golfvet framför toilettbordet.

"Jag steg upp och skyndade dit, lutade mig ned
och betraktade golfvet med en noggrannhet och
sinnesrörelse, som om jag funnit en juvel, en omätlig
skatt; det var spåret efter en smutsig skosula, helt
liten och nätt, men likväl icke af ett fruntimmer, ty
dess sneda skapnad antydde en stöfvel.

"Det kunde icke vara spåret efter min egen fot,
ty jag hade dagen förut nyttjat galoscher, det fanns
icke den minsta smuts på mina stöfvetsulor, och det
hade för öfrigt varit torrt på gatorna qvällen förut,
men regnat betydligt under natten, det var således
icke jag sjelf som lemnat detta spår. Hvem var
det då?

"Den hvita pierron!" utropade jag omedvetet och
stannade orörlig framför den ominösa smutsfläcken.

"Du är färdig att utbrista i ett gapskratt, Alf,
jag ser det på dig, men vänta ett ögonblick och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free