- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
362

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde ännu anse sig i sin ungdoms blomma; men se
der ha vi nu Jonas, med så många verktyg han orkar
bära och en lykta också: förbannadt bra, min hedersvän,
ty man ser icke mycket derinne i skymningen nu."

"Båda två följde vi med smeden in i paviljongen,
dit squire Emanuel en stund derefter till vår förvåning
äfven inträdde, ledsagad af den gamla betjenten och
två eller tre andra af husets domestiker.

"Nyfikenheten hade besegrat hans maklighet och
inbillningssjuka, och allesammans stodo nu grupperade
framför den hemlighetsfulla dörren, som ändtligen
öppnades för alla dessa undrande blickar.

"Mörkret derinne tillät oss likväl icke att genast,
uppfatta någonting, men då Wehler höjde upp lyktan,
sågo vi en liten stege uppstäld emot väggen, som var
betäckt af hyllor med böcker, och på stegen en
oformlig hög af gamla kläder, tillräckligt väl bibehållna för
att vara fullt igenkänliga.

"Då Wehler med domestikernas tillhjelp lyfte upp
dessa fuktiga, hopmöglade trasor, som föllo i bitar, då
man vidrörde dem, fann man, att de omslöto ett
benrangel, på hvars fötter ännu sutto höga ridstöflar med
rostade sporrar.

"Det trånga rummet mellan dörren och väggen
hade icke tillåtit den döde att komma i liggande
ställning, och först sedan kroppen var förtärd, syntes
benen hafva sjunkit tillsammans emot väggen.

"Ehuru flera af de närvarande hade sett och
känt den forne egaren af Merton Hall, kunde dock
ingen af dem med säkerhet igenkänna dessa kläder;
men plånboken i hans ficka, den virkade silkesbörsen
med silfvermynt, och ringarne på de multnade fingrarne
voro tillräckliga bevis på att dessa hemska qvarlefvor
verkligen voro hans.

"Hans guldur, som oskadadt låg qvar i trasorna
af hans väst, och penningarne i plånboken bevisade
äfven lika säkert, att ingen begått detta mord af
vinningslystnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free