Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade de båda herrarne knappt blifvit
införda i hvar sin lilla vindskammare och lemnats
ensamna der, innan bullret af vagnshjul ännu en gång
hördes på den lilla stenlagda gården, och ett slags
karriol, hvars stora hjul surrade förbi öronen på
skjutsgossen och den resande, hvilka sutto inklämda i samma
säte, stannade under den ärtgröna stora kransen, som
sakta svängde öfver dörren fram och åter för den
bortdöende hafsvinden.
Ett par minuter derefter rycktes dörren till det
ena vindsrummet hastigt upp, och Astley Cameron
stannade på tröskeln.
Rummet var skumt, kan kunde icke genast urskilja
dens ansigte, som var derinne, men i nästa ögonblick
utropade han med den lifligaste bestörtning och glädje:
"Alf Stjerne! Drömmer jag, eller är det
verkligen du?" Och de båda vännerna lågo i hvarandras
armar.
"Det är verkligen jag sjelt lifslefvande, min
hedersvän," sade Alf, som blifvit nästan lika
öfverraskad som Astley, och nu med den mest barnsliga och
stormande förtjusning omfamnade honom och skakade
hans händer.
"Hvilken lycka att verkligen träffa dig här, då
man nyss sagt mig, att du var i London!"
"Men hvarifrån kommer du?" återtog Astley rörd
och betraktade med förundran sin vän, som, i
skjortärmarne och med håret i oordning, såg ut, som han
kommit flygande genom luften, under sin sömn ditförd
af någon ande i "tusen och en natt".
"Direkte ifrån Dover."
"Men hvarför? Huru kommer detta till? Ty
jag kan icke föreställa mig, att du endast af vänskap
för mig..."
"Jo, min vän, endast af vänskap för dig. Minns
du icke vår öfverenskommelse den sista aftonen på
Helgonabacken? Om en af oss behöfde den andra,
så skulle ingenting utom döden hindra oss att komma,"
sade Alf, skrattande som en skolpojke af förtjusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
