Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiskaren, eller kanske rättare smugglaren – ty
Olhojas mest lönande födkrok var att smuggla bränvin
ifrån Torneå till Haparanda – klef ut i vattnet, som
icke räckte upp öfver de höga skaften af hans stöflar,
drog båten högt upp på den kala sandiga stranden
och gjorde ett tecken åt sin följeslagerska att stiga ur.
Denna tycktes hafva varit så försjunken i tankar,
att hon helt yrvaken blickade omkring sig, och först
då finnen fattade hennes nattsäck och begaf sig i väg,
skyndade hon att följa honom.
Norrut ifrån stranden, öfver steniga ofruktbara
fält, der låga, kala berghällar och mariga enbuskar,
i en ödslig enformighet, så långt man kunde se, framstälde sig för ögat, fortsatte de båda vandrarne sin väg
och passerade slutligen de ruckliga och torftiga kojor,
hvilka, liggande utmed stranden af den vid denna
årstid nästan uttorkade elfven, fått namn och värdighet
af Torneå stad.
Skymningen började blifva djupare, stjernorna
framträdde redan på den klara himlen, men Olhoja
fortsatte alltjemt sin väg, och den fina damen, som
kanske aldrig trampat annat än Stockholms gator,
sträfvade, uppgifven af trötthet och oro, att följa hans
långa och tunga steg, som icke hejdades, förrän man
hunnit ett godt stycke uppåt elfven.
Sedan mer än en qvarts timme hade man vandrat
i en uthuggen och gles, men likväl bråtig och obanad
skog, der halfmurkna grenar, stockar och ris omgåfvo
den smala gångstigen, hvilken alltjemt följde elfvens
strand, som nu blef brantare och mera oregelbunden.
Qvinnan, som gått bakom Olhoja, blickade nu,
då han ändtligen stannade, förvånad omkring sig; hon
såg ingenting annat än några nät utspända mellan
pålar, och en grof urhålkad stock, som tjenade till
vattenho.
Finnen försvann emellertid i mörkret, och
förskräckt att befinna sig ensam sökte qvinnan med
ängsliga blickar upptäcka, hvar han väl kunnat taga
vägen, ty platsen, der de befunno sig, var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
