- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
118

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jemt med munnen, men icke med ögonen, på ett så
hemskt och besynnerligt sätt, att jag kände mig
färdig att förlora sansen och falla baklänges i kistan
bakom mig.

Men det allra besynnerligaste var, att i detsamma
faller börsen, som jag sökt, ned i ansigtet på mig;
den hade en kedja och en liten hake och denna hade
fastnat i min mössa, under det att börsen hängde ned
midt för min näsa.

I detsamma skyndade det hvita spöket ut genom
dörren, och då jag reste mig upp för att stänga den
och slå den i lås, vinkade hon åt mig med handen
och sade helt klart och tydligt: "Gå icke ur ditt
rum! ... Gå icke ur ditt rum på tjugofyra timmar! ..."

"Min kära fru Ditt," inföll markisinnan otåligt.
"Det är ju rent af tokerier ni pratar; någon har
velat gyckla med er enfald; det är alltsammans."

"Ack madame! Tro icke det, hvem skulle väl
våga gyckla med mig, hör mig blott till slut ..."

"Ja, vänta endast en minut, madame," afbröt
Marion ifrigt. "Och se på den stackars fru Ditt,
som icke kan röra sig."

"Kan icke fru Ditt röra sig? Hur har hon då
kommit hit?"

"Jag har släpat henne med mig, och ..."

"Det är så, madame, att jag icke kan stödja på
min högra fot. Men hör mig nu; hvar slutade jag ...
Jo, jag slog igen dörren och sköt bordet framför.
Jag hade aldrig kommit att tänka på, att den der
dörren kunde öppnas utifrån, ty der står ett skåp
framför, så att den icke syns. Nå, emellertid finner
jag, då jag skulle flytta bordet, att jag sjelf hållet
träasken i handen, hvari börsen legat ..."

"Sannerligen, fru Ditt, tycks man icke haft rätt
att skratta åt er," afbröt markisinnan ännu en gång
leende, "ni hade troligen i er ifver icke märkt, att
börsen fastnat i edra mössband då ni lutade er ned."

"Det kan väl hända, men hör nu på ... I min
förskräckelse kunde jag sedan icke somna på länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free