Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon pratade och skrattade med baron Fredrik,
som stod bakom hennes stol, och hennes fria, lifliga
och originella sätt — der indianflickan från
Amerikas urskogar i hvarje blick och gest tycktes strida
med den civiliserade verldsdamen om herraväldet —
var, liksom hennes sällsamma skönhet, föremål för
både beundrande, afundsamma och kritiska blickar.
Tvänne unga preussiska officerare, som stodo på
andra sidan af salen, tycktes i synnerhet intagna af
hennes åsyn, och den ene sade halfhögt, fortsättande
samtalet med sin kamrat:
"Ja, du har rätt; jag begriper icke heller hur
hon kan uthärda med den dumma bairarens fadda
hyllning ..."
"Åh, det är hennes slägting, och man påstår att
han har hopp att blifva hennes andre man ... Hon
är förtjusande med sina barnsliga och uttrycksfulla
åtbörder; och hon klär sig charmant ... Aldrig ha
väl ädelstenar glänst i ett vackrare hår ..."
"Man påstår att hon i går afton på balen här
bar juveler till ett värde af tjugutusen thaler."
Vid dessa sista ord, som sades något högre, vände
sig hastigt en person, som, stödd emot en pelare, stått
bredvid de båda officerarne och hvars blickar nu
följde deras och äfven stannade på den unga
baronessan, hvilken satt bredvid fru Sarassin.
Det var vicomte de Sauval, som länge orörlig
och med förnäm likgiltighet låtit sina ögon sväfva
öfver den eleganta societeten, men nu syntes lifvad
af något särskildt intryck, och läggande handen lätt
på dens arm, som nyss talat, sade han med en
oefterhärmlig blandning af stolthet och förbindligt behag:
"Skulle ni vilja visa mig den artigheten, kapten
Keith, att presentera mig för den unga baronessan
Rosenhein ... Jag var nära bekant med hennes aflidne
man, och jag skulle vilja visa hans enka min
uppmärksamhet ..."
"Det tror jag förbannadt väl," svarade kaptenen
skrattande, "hvem skulle icke vilja det, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
